Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - C. G. Morén, Tyskt Konstruktionslexikon för korrespondens etc. under ledning af G. Langreuter; Bihang till d:o. Arwid Johannson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
Langreuter-Morén, Tyskt konstruktions-lexikon.
imperat. af uwachsenu icke anses värd att anföras, förstår jag icke.
Vid “stehn" saknar man conj. prät. ’stünde’; den är åtminstone
lika god som ’stände’.
Blir det nu fråga om att uttala ett sammanfattande omdöme
öfver Morén-Langreuters värk, så måste det enligt mitt förmenande
lyda så: 1) Arbetet vittnar om flit, men är tanklöst och ometodiskt
ihopkommet. 2) Det är icke fritt från grofva grammatiska fel och,
med hänsyn till dess pedagogiska ändamål, ej häller fritt från ord,
former och talesätt, hvilka icke kunna betecknas som mönstergilla.
I den första punkten träffar förtjänst och förebråelse
företrädesvis hr Morén; i den andra träffar klandret företrädesvis hr
d:r Langreuter.
Arbetet kan vara till nytta för dem, som förstå att begagna
det med kritik, d. v. s., det kan för adepter, som beherska språket
och således stå öfver värket, vara gagneligt att i någorlunda
lätt-handterlig form hafva till sitt förfogande ett antal af talesätt, om
också blott såsom en osiktad materialsamling. Det kan vidare
gagna dem, som icke bry sig om att tala och skrifva tyska riktigt
och väl, utan nöja sig med en ytlig bekantskap med språket, för
att göra sig förstådda på hvad sätt som hälst
(handelskorrespondens). Däremot för dem, som ej ännu känna språket och som
sträfva att tillegna sig en riktig och god tyska, kan jag med rent
samvete icke rekommendera detta värk.
Mitt omdöme lyder således icke fullt så gynsamt, som det
litet sangviniska af “Nya Dagligt Allehanda" (den 5 juni 1889),
som kallar arbetet “en heder för vår språkliteratur". Om det
icke vore själfklart, att detta omdöme uttalats bona fide, så kunde
jag endast betrakta det som ett nedsättande af den svenska
språk-literaturen, för hvilken jag hyser allt för stor aktning, för att jag
skulle tro, att man kunde hafva rättighet att proklamera ett så
medelmåttigt arbete, som knappast själf vill göra anspråk på en så
framskjuten ställning, såsom “en heder för vår språkliteratur".
Upsala. 1890.
Arwid Johannson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
