Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Striden om undervisningsfriheten i Frankrike [Teofron Säve] II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Striden om undervisningsfriheten i Frankrike. 409
loupe och en Lenormand, hvilka märkligt nog blifvit anstälde
som lärare vid Sorbonne, i ”själfva universitetets liufvudcitadell”
under studenternas larm och oväsen försvarade de klerikala
åsikterna, förfäktade åter Michelet och Quinet från katedrarne
i Collège de France undervisningsmonopolet under ständiga
utfall mot katolicismen. Man har anmärkt, att de klerikale
i sina angrepp mot undervisningsmonopolet ofta gingo utom
måttans och billighetens gränser, i det de öfverdrefvo de
faktiska missförhållandena, men vida längre i öfverdrifter gingo
deras motståndare. Michelet uttalade offentligt i sina
föreläsningar, att kristendomen vore ett hinder för mänsklighetens
framsteg, ett tillbakagående icke blott i förhållande till den
antika hedendomen utan äfven i förhållande till ”fetischismen”,
och han förkunnade, gripen af en fanatisk yrsel, sin afsikt
vara att “detronisera Kristus". Quinet, som sade sig stå på
samma sida som kyrkans fiender under det adertonde
århundradet, gick lika långt. Med tiden urartade särskildt
Miche-let’s föreläsningar till ordentliga folknöjen. Hans
föreläsningssal var öfverfyld af larmande, bullrande skaror af nyfikna,
af hvilka minsta delen voro studerande, och föreläsningarna
föregingos af skrål och oväsen, afsjungandet af Marseljäsen,
“Jamais 1’Anglais ne regnéra" och kupletter af Béranger. *
De vapen de lärde herrarne vid Collège de France förde
voro allt annat än ädla. För att göra den klerikala rörelsen
misshaglig för allmänheten stämplade de den såsom utgången
från jesuiterna, på hvilka de i broschyrer och föreläsningar
riktade den allmänna uppmärksamheten. Jesuiterna hade,
sega som alltid, trots forvisningsdekretet af 1828 återvändt
till Frankrike och öppnat skolor, men de hade under de senare
åren förhållit sig stilla och lugnt och utan att hafva tagit
någon del i striden för undervisningsfriheten; de synas under
julikonungadömet hafva varit fullkomligt oskadliga, och
regeringen hade, då de ej själfva på något sätt stört det allmänna
* Från Michelet’s föreläsningssal berättar Thureau-Dangin följande
historia. En dag företog sig auditoriet, under väntan på professorn, att
sjunga en oanständig visa, som hade till refräng ett fult ord, som
skrå-lades i kör. Vid detta ord, hvilket sedan gjort sitt inträde i det
parlamentariska språket, öppnades dörren, tystnad inträder och Michelet visar
sig. Då han på afstånd blott hört oväsen, inbillar han sig, att man ej
sjungit annat än Marseljäsen. Skyndande sig att, såsom han brukade,
ställa sina känslor efter de närvarandes, börjar han: Mina herrar, midt
bland dessa patriotiska sånger... En väldig skrattsalfva öfverröstar
hans stämma, och professorn nödgas söka ett annat uppslag inför ett
auditorium, som i följd af den mellankomna händelsen blifvit ännu
bullersammare och oskickligare än vanligt.
Thureau-Dangin, Wstoire de la monarchie de juillet, V, 507,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
