Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Striden om undervisningsfriheten i Frankrike [Teofron Säve] III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 Striden om undervisningsfriheten i Frankrike.
Lagen om undervisningsfriheten af den 15 mars 1850
blef i det väsentligaste bibehållen under liela det andra
kejsardömet, och de klerikale kunde till och med hysa
förhoppning om att snart få den utsträckt äfven till
fakulteterna. Dit kom man dock ej under kejsardömet. Däremot
försvagades universitetet i väsentlig grad under denna tid i
följd af den osjälfständig^ ställning den nya regimen beredde
lärarne. Fakultetsprofessorer, lyceilärare, folkskolelärare —
alla gjordes afsättliga, och flere af universitetets mest ansedda
män blefvo af politiska skäl uteslutna ur undervisningsråden
eller skilda från sina lärarebefattningar. Skildringen af detta
liksom af de förändringar inom undervisningsväsendet, som
blefvo en följd af 1852 års “bifurkation“ eller af den duglige
undervisningsministern Victor Duruy’s reformer (1863—1869)
ligger, liksom teckningen af de ultramontana sträfvandena
under samma tid, utom ramen för denna uppsats.
Under den tredje republiken uppflammade striden om
undervisningsfriheten åter i full låga. Närmaste anledningen
därtill gåfvo obetänksamt nog de klerikale, hvilka, ej nöjde
med hvad de redan förvärfvat, önskade få
undervisningsfriheten utsträckt äfven till fakulteterna, och hvilka nu funno
tiden inne att söka genomföra sina önskningar. Det är bekant,
att de konservativa och monarkiska partierna fingo
öfver-handen i den nya nationalförsamling, som följde på Napoleon
IILs fall, äfvensom att dessa partier med all ifver förberedde
en monarkisk restauration. Försöket att genomföra en sådan
misslyckades i följd däraf, att man ej kunde förmå grefven
af Chambord att utbyta den hvita fana, i hvilken han såg
sin lifsprincip, mot den trefärgade, som betecknade ej blott
försoningen mellan de bourbonska och orleanska linierna utan
äfven återupprättandet af det legitima konungahuset på
konstitutionel grundval. Oförmögne att gifva Frankrike en
konung, måste monarkisterna med eller mot sin vilja votera
den republikanska författningen af den 24 februari 1875.
Men under den tid, som ännu återstod, innan församlingen
skulle upplösas för att lämna plats för de nya kamrarne,
understödde de med all kraft de klerikales sträfvanden att
utsträcka uudervisningsfriheten. Så kom lagen af den 12
juli 1875 till stånd, genom hvilken den 1850 lagstadgade
undervisningsfriheten rörande de sekundära och primära
skolorna äfven kom att omfatta fakulteterna.
Enligt denna lag egde enskilde, kommuner, departement
och biskopsstift rätt att, utan att därtill behöfva begära
regeringens tillstånd, upprätta själfständiga af universitetet
obe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
