Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Striden om undervisningsfriheten i Frankrike [Teofron Säve] III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Striden om undervisningsfriheten i Frankrike.
455
roende fakulteter. Dessa fakulteter skulle till och med ega
befogenhet att utdela grader efter en föregående pröfning af
kandidaterna inför en jury, sammansatt till hälften af
universitetsprofessorer, till hälften af professorer från de fria
fakulteterna. Märkligt uog hade denna lag förordats af en
och annan inom vänstern, t. ex. Laboulaye, antagligen af rent
doktrinära grunder, men det var dock uppenbart för alla,
att den nya lagen ej afsåg att befordra undervisningsfriheten
i och för sig utan att understödja kyrkans bemödanden att
i nya rent katolska universitetsfakulteter bereda sig en
motvikt mot de gamla statsfakulteterna, hvilka städse visat sig
och fortfarande voro antiklerikala.
Den nya lagen torde dock föga gagnat de värkligt
kyrkliga intressena i Frankrike. Det ansågs vid tiden för lagens
antagande, att den stod i samband med de från Rom utgående
ultramontana sträfvandena, och att lagens egentliga syftemål
var att inkläda Frankrike i ett nät af katolska universitet
för att medels dem kunna hos den franska ungdomen ingjuta
ultramontanismens politiska och kyrkliga uppfattning och på
samma gång förkväfva hvarje vetenskaplig forskning, som ej
stode i samklang med Roms grundsatser och åskådningssätt.
Åt dessa sträfvanden kunde man för öfrigt lätt nog gifva
en patriotisk karaktär genom att sammanställa dem med
den kära revanche-tanken. Det kunde nämligen framhållas,
att, om Frankrike såsom Europas förnämsta katolska makt
nära förenade sig med Rom, skulle det möjligen kunna- med
sig förena öfriga romanskt-katolska stater till en strid med
det germanskt-protestantiska Preussen, som ännu befann sig
midt i sin “ kulturkamp “. Af den nya lagen drogo de
klerikale i förstone all möjlig fördel. De upprättade inom kort
tid flera högre rent katolska undervisningsanstalter, och år
1877 funnos redan fyra fullständiga nya katolska universitet
i Lille, Paris, Angers och Lyon förutom en juridisk fakultet
i Toulouse. Men denna de klerikales stora framgång väckte
mycken oro hos de liberale, och då republikanerna fingo
öfver-vikten i den 1876 sammanträdande nya deputerade
kammaren, blef det en af deras första uppgifter att snarast
möjligt genomdiifva upphäfvandet af 1875 års lag. Denna
lag bidrog sålunda hufvudsakligt att framkalla nya strider
mellan kyrkan och det moderna franska samhället, sådant
detta formades under ledningen af den tredje republikens
män, strider under hvilka presterskapet och de andliga
kon-gregationerna skulle förlora det mesta af hvad de under de
föregående åren tillkämpat sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
