Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Striden om undervisningsfriheten i Frankrike [Teofron Säve] III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Striden om undervisningsfriheten i Frankrike.
463
Frankrike vid det gamla. Borttoges äfven denna hållhake,
vore brytningen fullständig. Att betjäna sig af statsmakten
och budgeten för att skapa ett nytt Frankrike och lära
ungdomen, att den religiösa tron blott vore god för det förflutna
och för de mörka tiderna, att Gud blott vore en presternas
angelägenhet, och att det franska fäderneslandet blott
daterade sig från revolutionen — detta var, såsom Charles de
Mazade säger i en af sina fjortondagskrönikor i Revne des
deux mondes för 1882, målet för de radikale. Och tack vare
den instruction civique. som nu anbefalts i skolorna, kunde
man för framtiden väl sörja för, att de nya generationerna
ej skulle komma att lära känna något annat Frankrike än
Frankrike efter 1789 — dock naturligen med bortstrykande
af restaurationen, julikonungadömet och det andra
kejsardömet.
Bréal säger i en af sina skrifter: “Bland världens
nationer gifver oss Frankrike det i sitt slag enstaka skådespelet
af ett folk, som fattat vedervilja för sitt eget förflutna11.
Denna vedervilja för det förflutna är äfven grunddraget i den
handbok för den medborgerliga uppfostran (Manuel d’instruc
tion civique), som vid denna tid utgafs af den i skolväsendet
så inflytelserike Paul Bert. I denna bok är oviljan mot det
gamla Frankrike grundtanken. Två vignetter i boken föreställa
två franska byar, den ena före den stora revolutionen, tecknad
i ett vinterlandskap och begrafven i snö, den andra tecknad
i ett landskap i vårens fulla grönska. Och af texten får den
franske gossen bland annat lära, att begreppet fädernesland
först förskrifver sig från revolutionen, att Jeanne d’Arc,
1’Höpital, Catinat och Vauban ej egde något fädernesland, att
tapperheten på deras tid var likaså okänd som
fosterlandskärleken, och att det då ej fans annat än undersåtar, som
voro, sysselsatta med att faire des révérences*. Jag vet ej,
om denna handbok nu användes vid folkskoleundervisningen;
vida lämpligare torde nog finnas i skolor, hvilka haft så
förtjänstfulla män bland sina lagstiftare, som en Bréal och en
Gréard, men Paul Berts uppfattning torde, äfven om han själf
ej längre lefver, nog delas af hans partivänner, och det är
desse, som hafva makten.
Och undervisningen i moral, som skulle ersätta religions
undervisningen! Utan moralisk undervisning kunde man ej
lämna de unge. Man kunde och ville naturligen ej undan-
* Uppgifterna om denna Manuel, hvilken jag ej själf sett, äro
hämtade fran Valbert (Cherbuliez), L’enseignement primaire obligatoire et
laigue (Revue des deux Mondes, 1 Avril 1882).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
