Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - P. G. Lyth: Ordförteckning till aeneidens två första sånger (Hugo Bergstedt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o P. G- Lyth: Ordförteckning till Aeneidens två första sånger.
men jag har icke sett, att han någonstädes uppfattat texten
såsom allegorisk i den mening man i vanligt språk ger åt detta ord.
Liksom Virgiltexten på senare tider flitigt bearbetats, så har
ock af Brosin, Gebhardi, Sabbadini m. fl. i deras skolupplagor
mycken omsorg ägnats åt tolkning och förklaring. Lyth har
med dessa nyare skoleditorer det gemensamt, att han vill gifva
lärjungen material till en verkligt god öfversättning. Han åtnöjer
sig alltså icke med att anföra ordens betydelse i allmänhet, utan
bifogar till sist med fetare stil det uttryck, som han anser bäst
passa vid återgifvande på svenska af just ifrågavarande ställe.
Om dylikt är naturligtvis ej annat än godt att säga. En
otymplig och osvensk öfversättning förslöar lärjungens smak och sinne
för modersmålet och kastar ofta ett oförtjent skimmer af löje
öfver den auktor, hvars tankar på detta sätt presenteras i
narrkåpa. Vinkar om hur ett ställe kan återges på ett smakfullt
och för svenskt språköra tilltalande sätt böra därföre vara
välkomna ej blott för lärjungen utan äfven för läraren. Hos Lyth
saknas ingalunda goda och träffande öfversättningar. Jag räknar
dit t. ex. sævus tridens, envåldshärskarens spira, sævus horror,
namnlös fasa, de olika öfversättningarna af magnus p. 70,
me-mor ira, outsläcklig förbittring, aspera sæcula, de krigiska, råa
tiderna, asperum odium, oförsonligt hat, bello superbus,
seger-säll, placidum caput, vördnadsbjudande, ingentes curæ,
öfverväl-digande, och andra öfversättningar af detta Virgils favoritord,
malus I, 352 listig, invia saxa, farliga skär, error II, 48, snara,
artifex II, 125 ränksmidare m. fl. Men ganska många förefalla
mig icke lyckade. Då man ägnar mycket stor omsorg åt
öfver-sättningens rykt och ans, kan man lätt råka ut för faran att,
med blicken fäst på tolkningen, förlora texten ur sikte. Det
blir visserligen icke sällan nödvändigt att gå på sidan om det
latinska uttrycket för att få verkligt god svenska. Men
författaren kan icke fritagas från att understundom aflägsna sig från
texten, äfven då det icke behöfs, och detta ej till fördel för
öfversättningens färg och kraft Så öfversättes iræ I, 57 med
verksamhetsbegär, lætus tegmine lupæ, klädd i, lætus eois equis,
åkande efter, gressu gaudens luli = utens gressu luli, acri
gau-det equo, tyglar sin springare, vox hominem sonat,
tillkännagif-ver, allt sammans nötta och hvardagliga uttryck, hvilka lätteligen
kunna ersättas af andra, som komma originalet närmare, utan
att därföre stöta ett svenskt öra.
En särskild fallenhet har författaren att uppleta metonymier.
Så t. ex. vulnus I, 36 = det som väcker harm d. v. s.
förolämpning. Däremot betyder vulnus II, 529 stridsyxa = telum, quod
efficit vulnus och v. 561 döden = det som förorsakas af såret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
