Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - P. G. Lyth: Ordförteckning till aeneidens två första sånger (Hugo Bergstedt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. G. Lyth: Ordförteckning till Aeneidens två första sånger. 8l
Vidare är umbra I, 311 skuggande klippa, luctus II, 26 = det
som framkallar sorg, belägringen, sonitus II, 209 hastig rörelse,
som framkallar dån. Längst i denna riktning går tolkningen af
numen II, 396 = nickande hjälmbuske; alltså haud numine nostro
= med lånade hjälmar. I alla de anförda fallen får man minst
lika god mening, om man låter orden behålla sin vanliga
betydelse. Atrum nemus skall betyda svagt belyst och icke blott
atra, utan äfven cæca, obscura nox betecknar den månljusa
natten (p. 83). Der är icke klart om författaren vill, att uttrycken
skola öfversättas så, eller om han endast menar, att Virgilius låter
månen skina ett par gånger under den olycksnatt, som betecknas
med dessa epitet. Detta hindrar naturligtvis icke skalden att på
andra ställen föreställa sig natten såsom mörk, liksom ju intet
onaturligt ligger i en dylik växling. Erinras bör, att ater och
de andra uttrycken visserligen betyda något relativt, men alltid
relativt mörker; de få derför ej öfversättas med sin motsats,
äfven om de beteckna en så ringa grad af mörker, att den
sammanfaller med ett svagt ljus. Bland öfversättningar på roseus
märkas de mindre lyckade »charmant» och »mjällhvit». Horror
har visserligen på ett ställe i andra boken betydelsen af ljud
(armorum ingruit horror), men däraf följer icke någon
nödvändighet att v. 755, horror ubique animos, simul ipsa silentia
ter-rent, öfversätta ordet med löfvens prasslande, en tolkning
hvilken just icke står i god öfverensstämmelse med silentia. Corusca
(silva) öfversättes med solbelyst; i själfva verket är det väl det
homeriska eZvoafyuÅÅoc. Hvarför medius I, 348 skall betyda
uppenbar, kan jag icke se, ej heller huru II, 123 portrahit in
medios kan betyda drager upp på talarestolen (Det sista stället
belägges med följande citat ur Livius: gladii in medio positi
sunt, framlades på talarestolen.) Lika oförklarligt är hvarför
tectum I, 425 betyder stadshus, rådhus. Betydelsen otaliga för
tot passar åtminstone ej till I, 47 och II, 14, hvilka jämte andra
ställen citeras; på det senare stället är tot = 10.
Öfversättnin-gen af penitus procacibus austris, en verklig afgrundsstorm, kan
ej kallas träffande. Læta sæcula = upplyst tid smakar väl
modernt; likaså Græcorum sacrata iura = den ed jag svurit
Greklands fana.
Åt I. 164 ff. gifver författaren en alldeles ny tolkning, som
han får fram genom att åt nästan hvarje ord gifva en ny och ovanlig
betydelse. På tal om detta ställe må det tillåtas att uttala ett
tvifvel rörande riktigheten af författarens påstående, att tum af
Virgilius användes i betydelsen där borta. Tum markerar något
som följer i ordningen, och detta visserligen ej blott i tiden utan
äfven i rummet, men en deiktisk betydelse hos tum återstår att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
