Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - C. O. Lundgren: Några reflexioner med anledning af P. G. Lyths »Anteckningar vid läsningen af Horatius’ Oden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. G. Lyths »Anteckningar vid läsningen af Horatius’ oden». I 15
fälle omspann sin äktenskapliga bädd, och om hvilka han säger,
att de voro långt finare än spindelns. Fåfängt torde man
der-emot få söka efter exempel på gracilis i betydelsen »elegant».
Ordet begagnas hos Ovidius om getterna, hvilken väl ingen
hittills tillskrifvit någon särdeles »elegans». Hvarför då ej helt
enkelt öfversätta gracilis puer med »smärt gosse» eller »spenslig
ungersven»? Både »gosse» och »ungersven» begagnas i vår
diktning gerna i fråga om dylika små erotiska affektioner
Den »elegante ungherren» säges vara begjuten med »flytande
ambradoft» (liquidis odoribus), ett i och för sig särdeles
sällsamt uttryck. Då vidare te urget tolkas med »ständigt sitter
vid din sida,» så tycks öfversättningen antyda en temligen
enformig »téte å tete» och långt spakare, än skalden på detta och
många andra ställen ger anledning att antaga. Om flickan
säger öfversättaren, att hon »omsorgsfullt kammar sitt hår, likväl
smakfull i allt sitt koketteri». Och dock torde det blifva svårt
att uppvisa, huru hon skulle kunnat enklare anordna sitt hår
än på det sätt, som angifves med uttrycket religare comam
{jfr II, ii, 24). Det är väl icke meningen, att hon bort sitta
passis crinibus. Just på enkelheten i denna anordning syftar
simplex munditiis, som af Kellgren imiteras sålunda: Din
enfald ej af konsten ödes, Din smak är all din prydnads lag. Om
»koketteri» härvid i tolkningen nödvändigt skall användas, blir
väl den enda möjliga öfversättningen: koketterande med
enkelheten. Men nu kallas samma flicka längre ned i
öfversättningen »englalik,» och ovisst torde vara, om sådana idka koketteri.
Horatius, som ej kände till några englar, begagnar emellertid
epitetet aurea, detsamma, som plägar tilläggas skönhetsgudinnan,
och måhända skulle det i en öfversättning ej vara olämpligt att
använda »gudomlig skönhet» eller dyl. Emot en sådan tolkning
kan väl öfversättaren så mycket mindre hafva att anmärka, som
han i sista strofen tillägger den nyckfulla sköna gudomlig
dyrkan med tempel, votivtaflor och allt. Öfversättningen lyder:
»Att, jag åtminstone blifvit räddad ur skeppsbrottet af den
guddom, som råder öfver hafvet, visar den teckning, som jag
härmed enligt löfte upphänger på väggen till din helgedom».
Möjligheten af denna djerfva tolkning torde dock ej mindre tarfva
bevis än öfversättningen af mutatos deos: »förändradt ideal,
än-dradt tycke».
I sista versen har öfversättaren anfört en konjektur,
perti-nacis i st. f. pertinaci, och mot denna konjektur torde knappast
någon annan anmärkning kunna framställas, än att den är
onödig, enär den befintliga läsarten lemnar förträfflig mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
