Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - C. O. Lundgren: Några reflexioner med anledning af P. G. Lyths »Anteckningar vid läsningen af Horatius’ Oden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖ P. G. Lyths »Anteckningar vid läsningen af Horatius’ oden».
I, i2. Jocosa imago öfversättes med »vidtskallande ekot»
och i anmärkningarne upptages jocosus-»lekande»; betydelsernas
sammanhang framstår ej rätt klart, ehuru öfversättningen
naturligtvis icke utsagt något, som strider mot ställets syftning i
allmänhet. Men måhända har denna öfversättning sedan föranledt
den egendomliga tolkningen af in umbrosis Heliconis oris:
bland Helikons klyftrika bergväggar. Visst var Helikon klyftrikt,
men det var också rikt på lummiga lundar, och det är väl
förnämligast sistnämnda omständighet, som det har att tacka för
epitetet umbrosus. Särskildt åsyftas väl här den derstädes
belägna musernas lund.
v. 13. Quid prius dicam solitis Parentis Laudibus,
»hvad skulle jag besjunga förr än Allfaders af tusen tungor
förkunnade lof» och i anm.: »solitis laudibus, vanliga, ofta
upprepade lof,» hvarmed jemföres Sv. Ps. B. 3. 3 —
Syftar icke solitis på den vanliga (och helt naturliga)
seden att börja en hymn till gudarne med »Allfaders» lof? (Jfr
t. ex. Virg. Ecl. 3, 60). I sådant fall bör väl ordet tolkas
»såsom seden bjuder».
v. 50 rtibi cura magni Cæsaris fatis data: den snillrike
Cæsar är din tjenare gifven åt dig af det högsta väsendet».
Härtill fogas anmärkningen: »Cura vård, förvaltning, förvaltande
förmåga; cura Cæsaris, Cæsar curator, Cæsars förvaltning, Cæsar
såsom förvaltare». — Månne cura i betydelsen förvaltning står
utan gen. obj. eller liknande bestämning, och kan ordet i
sådant fall stå i konkret mening ? Säkerligen behöfves härför
ett pålitligare parallelställe än I, 22, 11: »expeditis curis,
sedan mina slafvar blifvit hemskickade». Ty att expeditis curis
här betyder bekymmerslös, bör väl vara höjdt öfver allt tvifvel.
Angående de sakliga förutsättningarna för den andra tolkningen
kan man jemföra Sat. I. 6, 95 ff., der Horatius förklarar sig
nöjd med sin ringa lott Vore han en högt uppsatt person,
skulle han hafva många besvär, som han nu sluppe: han skulle
få lof att hålla sig en och annan följeslagare på promenader
och resor, hålla vagnar, hästar m. m. Nu hindrade honom
ingenting att på en fattig mulsåsna fara ända till Tarent.
Hvart-helst han behagade, gick han ensam o. s. v. Skola vi tro, att
en person med så enkla vanor i sjelfva hufvudstaden var hågad
att föra med sig några uppvaktande slafvar, då han i
diktaretankar ströfvade omkring i närheten af sin landtgård? Äfven
om han skulle haft en så sällsam smak, torde hans få (8)
slafvar behöfts för andra ändamål. Man torde således få anse,
att allting, såväl sjelfva orden expeditis curis som ställets
sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
