Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - O. Svahn: Det muntliga föredragets konst i tal och sång I (I. Fehr)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar Svahn: Det muntliga föredragets konst.
225
estetiska eller känslobetoningen. I de nämnda tre
hufvudafdel-ningarne inrymmes ett mycket rikhaltigt innehåll. Så finnes bland
annat i den första afdelningen en utförlig framställning af det
verldsliga föredragets nuvarande ståndpunkt i Sverige och om det
svenska predikstolsfördraget.
Den andra afdelningen innehåller en åskådlig framställning
af det menskliga andnings- och röstorganet samt utförliga
redogörelser med bifogade öfningar i de särskilda, på rösten och
helsan mycket olika verkande andningsformerna:
mellangärds-andningen, refbensandningen och nyckelbensandningen.
Kännedomen om innehållet i denna afdelning torde kunna rädda
mången från presthalssjuka, ja kanske från lungsot. Den fast
otroliga okunnigheten i helsolärans allra enklaste grunddrag kunde,
hvad andningsapparatens användning beträffar, något modereras
genom studiet af denna förträffliga framställning. Äfven ur
helso-synpunkt förtjenar afdelningen om näsandningens nödvändighet
och dess förbindning med mellangärdsandningen såsom det
normala förfaringssättet stor uppmärksamhet. Förf, har lyckats med
så stor klarhet framlägga sina åsigter äfven i dessa för många
mycket främmande frågor, att hvar och en med största lätthet
kan följa hans framställning, som dessutom riktats med i
lämplig följd ordnade öfningsstycken. För det muntliga föredraget
äro dessa kunskaper mycket vigtiga, ty utan den riktiga
andningen är det omöjligt att tala, läsa eller sjunga rätt.
I den tredje hufvudafdelningen: Om språket och språkljuden
häfdar D:r Svahn med synnerlig värma högspråkets =
riksspråkets stora betydelse som den fosterländska odlingens språk och
betonar, att språket icke blott är hvardagsspråk, utan äfven
vetenskapens, literaturens, konstens och framför allt poesiens språk
(s. 176). Han häfdar ock gent emot »nymoderna» språkmans
ensidiga betonande af kraftbesparingslagen, som det synes mig
med full rätt, språkutvecklingens, tydlighetens,
uttrycksfullhetens, skönhetens och kraftbesparingens lagar samt visar, hur
under den sistnämdas öfvervälde hvarje språk löper fara att
förvandlas till en »ljudsmörja». Ehuruväl förf, djupt fattar och
lifligt känner skönhetens betydelse för hvarje konst och således
äfven för det muntliga föredragets konst, är han ingen ensidig
skönhetsdyrkare, utan fasthåller och utsäger, att klangen måste
vika för tydlighetens skull. Vidare söker han påvisa
högsvenskans höga ljudvärde i dess klang- eller tungspets-r,
»konsonanternas ädling», och sitt klang-k i jämförelse med en del
bygdemåls vokalförstörande skorr-r och tjock-1. Dessa tvänna ljuds
(r och 1) fysiologiska bildning, deras ljudvärde, deras inöfning
m. m. framställes med stor utförlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
