Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - W. Götze: Om den tyska arbetsundervisningens väsen och mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2&2 Öm den tyska‘arbetsundervisningens vasen och mål.
punkten ligga i hela rörelsen för arbetsundervisningen, hvilken
derigenom blir den skarpaste motsats till
inproppnings-pedagogi-ken. Alla inom vår förening uppställda satser: att handen
gö-res skicklig att utföra, ögat skoladt att rätt se, att form- och
färgsinne utvecklas; allt detta är blott delar i ett färgspectrum,
hvars ljuskälla finnes i vår fordran på att barnet skall bruka sina
krafter till praktiskt arbete. Häri ligger enligt min mening icke
blott kärnpunkten af vår fråga, utan äfven korsningspunkten af alla
de olika riktningar, hvilka redan hafva bildat sig bland vännerna af
vår uppfostringsidé, de må nu kallas slöjd, Husflid, travail manuel
eller manual training. Om än den ena riktningen går ut på att
lemna undervisningen i lärarens händer, den andra i handtverkarens,
om man än afser att göra blott öfningar eller brukbara föremål,
om än de brukbara föremålen skulle bestå af leksaker för barn,
åskådningsmateriel för skolan eller husgerådssaker, så önska vi
dock alla att barnet sysselsätter sig, att det dervid använder
sitt förstånd och genom öfvervinnandet af fysiska svårigheter
utvecklar sina andliga och kroppsliga krafter.
Med tiden ändrar sig ock bildningsidealet. Humanismen
med sitt literära upplifvande af forntiden skapade ett på boken
grundadt bildningsväsende, och vi veta, med hur stor på
ursprunget och auktoriteten stödd makt detta bildningsideal ända
in i vår tid ingriper. För humanisterna var boken det enda
bildningsmedlet; grammatik och lexikon voro för desamma
igen-känningstecknet, icke förståndet, icke iakttagelsen och
erfarenheten. Det fans på den tiden ett särskildt lärdt stånd, begrafvet
i sina böcker och främmande för lifvet, hvilket tyckte sig stå
högt öfver folket; men detta ansåg visserligen icke alltid de
lärde för snillen, utan till och med de stock-lärde blefvo
snärtade med folkhumorns piska, hvilket man kan finna af Sebastian
Brandts, Strassburger-stadsskrifvarens, »Narrskepp» ’). Och
Johan Fischart2), den strassburgske advokaten, skref derom en
sa
l) Sebastian Brandt 1458—1521, tysk satirisk skald, författare till
dikten »Das Narrenschiff oder das Schiff von Narragonia», hvari han
gisslar den tidens laster och dårskaper.
2) Johann Fischart, död 1591, tysk skriftställare. Hans skrifter äro
en af de förnämsta källorna för studiet af sederna och sedligheten på
1500-talet. Not af öfvcrs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
