Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - E. Sahlin: Den svenska enhetsskolan inför den preussiska undervisningskommissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska enhetsskolan inför den preuss. undervisningskom. 333
som det är». »Ledaren af undervisningsväsendet i Sverige
uttalade sig för några veckor sedan i ett bref, som lemnades mig
till genomläsning, i denna riktning: mångahanda fel må hafva
blifvit begångna, det må i många läroverkskollegier ännu finnas
män, som sträfva emot de nya anordningarne, resultatet är det,
att ingen vill tillbaka, och att den bestående anordningen är
fast rotad, men att det å andra sidan fins en mängd ifrare,
som vilja ännu mer inskränka, ja afskaffa undervisningen i de
gamla språken . . .»
Under den derpå följande diskussionen yttrade sig de flesta
talarne emot enhetsskolan och latinets uppskjutande.
Geh. Oberregierungsrath Thiel, ombud för
landthushåll-ningsministeriet, framhöll såsom ett önskemål för de yrken, han
representerade, att på de platser, der blott ett gymnasium
funnes, skolan skulle omgestaltas så, att hon i sina lägre klasser
på samma gång kunde tillfredsställa äfven de praktiska yrkenas
fordringar, under det att i de större städerna gymnasierna skulle
ega bestånd vid sidan af andra slags skolor.
Geh. Rath Prof. Virchow vidrörde åtskilliga pedagogiska
frågor och framhöll särskildt behofvet af öfning i iakttagelse, men
yttrade sig icke alls om den föreliggande frågan.
Gewerbeschuldirektor Holzmüller förklarade, att han ännu
1885 var en ifrig anhängare af enhetsskolan, men att han år
fö retagit sig att skildra vår skolorganisation ocb redogöra för de
svenska lärarnes och allmänhetens mening om densamma. Han har
dervid framstält vår skolorganisation såsom efterföljansvärd, särskildt
i afseende på den ordning, i hvilken de främmande språken införas.
Huru färglagd hans skildring blifvit till följd af hans ifver att främja
sina reformönskningar, skall jag visa med två exempel. Med stöd af
kollegiernas utlåtanden öfver läroverkskomiténs förslag 1884 säger
Klinghardt: »Die schwedischen Lehrer haben sich mit einer
überwäl-tigenden, nahezu an Einstimmigkeit grenzenden Mehrheit für die
Bei-behaltung des Deutschen als Anfangssprache des fremdsprachlichen
Unterrichts ausgesprochen». Det torde ännu vara i allas minne, att
lärarne med få undantag i detta sammanhang icke alls yttrade sig
om denna fråga, emedan intet förslag till ändring förelåg.
Domkapitlens utlåtanden gjorde Hr Klinghardt mer besvär. Af dem hade
fem uttalat sig för återinförandet af latinet såsom grundläggande
språk; Hr K. förklarar detta hvad beträffar Linköping, Vexiö och
Göteborg såsom en följd af biskopens och domprostens tryck på
lekto-rerna(l). De öfriga 7, säger Hr K. lättvindigt, hafva direkt eller
indirekt förordat tyskan. Men fem yttrade sig icke alls; domk. i
Kalmar uttalade sig snarare för latinet, och endast domk. i Skara för
tyskan. — Dir. ühlig har i Südwestdeutsche Schulblätter 1890: t och
2 grundligt och efter min mening i alla punkter riktigt vederlagt
Hr K. Men tyvärr är Hr K:s skrift mera känd än vederläggningen
och den användes ännu flitigt såsom vapen i agitationen mot
gymnasierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
