Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - S. Carlsson: Om det latinska gerundivum och gerundium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det latinska gerundivum och gerundium. 35 1
rundivparticipiet icke blott, såsom ju är vanligt, i opersonlig
användning, i opersonlig coniugatio periphrastica (placendum,
pere-undum est), utan understundom äfven i personlig konstruktion
(placenda dos est = placere, debet, pereunda puppis est = perire
debet, peribit, äfven amor abstandust (Plauti Trin. 264), om
läsarten är riktig, därjämte af inchoativa: nascendus,
adolescen-dus m. fl.). Det torde vara lika oriktigt att af sådana exempel
sluta till gerundivparticipiets aktiva natur som att på grund af
de vid samma verb i vida större utsträckning förekommande
perfektparticipierna (obitus, praeteritus, discessus, natus m. fl.)
antaga aktiv genuskarakter för participium på -tus. Men dessa
exempel äro i det hela taget sällsynta, och man ser huru
språket, fastän det just vid dessa verb saknade ett uttryck för actio
gerenda, och fastän dessa verb på grund af sitt passivum
nära-stående verbalbegrepp med en viss rätt kunde tillegna sig
passiva former, dock tvekat att begagna sig af en verbalform med
så utprägladt passiv betydelse som gerundivparticipiet1).
Gerundivparticipiets passiva betydelse framträder sålunda
såväl af transitiva verb, aktiva och deponentiala, som ock, om
äfven mindre tydligt, af intransitiva, och detta närmast i den
attributiva (res miranda) och predikativa (virtus colenda est,
patriae defendendae causa etc.) användningen. Men det gifves
andra fall, där saken ej är så klar, där man för att förklara
»gerundivets aktiva användning» ansett sig nödsakad att utgå
från en ursprungligen aktiv eller åtminstone indifferent betydelse.
Det är fall sådana som legendum est (absolut perifras),
agitan-dumst vigilias, pugnandi studium (gerundium), pacem petendi
causa Detta för oss öfver till den andra frågan: hvad är
»gerundium», och i hvilket förhållande står det till det passiva
participiet, »gerundivum» r
Det gifves, som bekant, inom det latinska verbalsystemet
en absolut användning af den passiva verbalformen. Utom den
genom aktivum uttryckta verksamheten hos ett handlande subjekt
och det vid transitiva verb genom passivum uttryckta lidandet
hos det af verbalhandlingen berörda objektet, gifves det en tredje
uppfattning af verbalbegreppet: den, enligt hvilken det i
verbalroten liggande begreppet hvarken framställes såsom en handling
eller ett lidande, utan endast såsom ett subjektlöst skeende.
Denna diathesis, om den så kan kallas, uttryckes i allmänhet
genom de s. k. verba impersonalia, men latinet har dessutom,
l) En sådan tvekan förefanns icke beträffande part, perf., alldenstund
man vid deponentia var van att använda denna form så godt som
uteslutande i aktiv betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
