Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - S. Carlsson: Om det latinska gerundivum och gerundium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det latinska gerundivum och gerundium.
353
uttryckssättet förena ett direkt objekt1). Men det är klart, att
då språket äfven egde det personliga passivum, hvars uppgift
just är »att göra föremålet för verbalhandlingen till grammatiskt
subjekt», till handlingens bärare, denna konstruktion endast föga
kunnat utvecklas vid sidan af det personliga passiva
uttryckssättet. Den har dock, om än endast hos archaistiska förf.
(Plau-tus, Lucr., Varro, äfven Cicero), förekommit i den med
gerun-divparticipiet bildade opersonliga coniugatio periphrastica (Plautus:
agitandumst vigilias, Cicero: viam nobis ingrediundum est). Att
den så gjort, under det andra former blott i enstaka fall i
opersonl. konstruktion förbindas med ackusativobjekt, beror
troligen därpå, att medan vid dessa öfriga former en konfusion
med det deponentiala verbets uttryckssätt kunde ega rum, en
sådan konfusion ej vid gerundivparticipiet var att befara,
allden-stund detta participium aldrig egde annan betydelse än den
passiva. Men äfven om denna opersonliga perifras icke blott var
möjlig, utan äfven i litteraturspråket använd, så stod den dock
långt tillbaka för den personliga.
Samma förhållande, som eger rum mellan personlig och
opersonlig coniugatio periphrastica, eger också rum mellan
»gerundivum» och »gerundium». Liksom jämte den personliga
peri-frasen af verbum trans. en opersonlig utvecklade sig, så
utvecklade sig också vid sidan af den personliga gerundivkonstruktionen
en opersonlig, absolut användning: -ndi, -ndo, -ndum, -ndo,
gerundium. Liksom legendum est står vid sidan af liber legendus
est, så i beroende af en annan satsdel opersonligt legendi vid
sidan af libri legendi. Gerundium är det opersonligt
begagnade gerundivparticipiet deklineradt^.
Denna opersonliga gerundialkonstruktion gaf latinet närmast
vid verba intransitiva (här = verb, som förbindas med dat., gen.
l) Förf, anför också såsom exempel på denna konstruktion det
bekanta: traditum est Homerum caecum fuisse. Men fastän acc. c. inf. leder
sitt ursprung från förbindelsen af ett ackusativobjekt och en infinitiv, hvar
för sig direkt beroende af det styrande verbet, torde dock såväl i det
nämda exemplet som i det aktiva: tradunt Homerum caecum fuisse, acc. c.
inf. böra betraktas såsom färdigbildad konstruktion, där förhållandet mellan
acc. och det styrande verbet ej längre stod klart för språkmedvetandet.
(Jmfr Schmalz § 224). Acc. c. inf. beroende af opers. pass, är i det
äldre språket sällsynt och förekommer i större utsträckning först från och
med Livius.
2) En liknande användning har det perfekta participiet fått: 1) i abl.
abs.: Consulto, bipartito, auspicato m. fl.; 2) vid opus est och usus est;
3) i nom. och efter praep.: Liv. I. 53. 1 ni degeneratum in aliis (=
dege-neratio in aliis rebus facta) huic quoque decori offecisset, Liv. XXIX. 10. 4
in libris Sibyllinis propter crebrius eo anno de caelo lapidatum inspectis;
de improviso m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
