Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - J. Almén: En reviderad lärobok (D. A. Sundén: Kort öfversigt af svenska vitterhetens historia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3Öi
En reviderad lärobok.
Lektor D. A. Sundén i Wästerås utgaf 1881 en »Kort
öfversigt af svenska vitterhetens historia», af hvilken en ny
upplaga utkom 1885. I förordet till denna senare säger förf., att
han icke varit »i ringaste mån missbelåten med det emottagande
som den första upplagan rönt», hvarför han också känt sig »så
mycket mera manad att egna denna nya upplaga en
omsorgsfull revidering». Då förf, alltså själf påstår, att denna hans
»öfversigt» är omsorgsfullt reviderad, kan man äga rättighet att
ställa vissa anspråk på densamma. Naturligtvis bör hon
särskildt i afseende på språket, stilen och framställningen vara ett
godt mönster; ty förf, är lektor i svenska språket samt har
ut-gifvit svenska språkläror och ordböcker. Det vore icke för
mycket begärdt, om ej blott språkets riktighet, utan äfven dess
rykt blifvit tillgodosedd i ett arbete, där det flerstädes talas om
»nitälskan om modersmålets vård», »mästerskap i språkets
behandling», »utmärkt stil» o. d. Man kan väl icke annat än taga
för gifvet, att den, som sätter sig till doms öfver vitterhetsidkare
och vitterhetsalster af alla slag, själf är, om icke vitter och
ordkonstnär, åtminstone en man af pennan. Den, som klandrar
t. ex. Lidner för »ett vårdslöst och konstladt skrifsätt», Thorild
för »brist på sjelfkritik», von Beskow för »saknad af kritisk blick»,
borde väl själf vara en tämligen god stilist samt en smula kritisk.
Det kan emellertid icke sägas, att dessa egenskaper, hvilka man
vill föreställa sig att förf, till ifrågavarande arbete besitter, äro
några framstående drag hos honom. I detsamma finnes
nämligen en sådan mängd af språkfel, oriktiga uttryck och
ordställningar, olämpliga eller falska bilder, illa valda ord och fraser,
tavtologier m. m., att man med förvåning måste fråga sig: Huru
äro sådana möjliga i en omsorgsfullt reviderad lärobok? Huru
kan en lärare, som har att lämna undervisning i svensk stilistik,
göra sig skyldig till så många lapsus calami? Huru kan en
lektor i modersmålet, hvars specialitet det är att rätta skolkrior,
visa sig i så betänklig grad sakna jugement vid korrigeringen
af sitt eget manuskript, att detsamma till och med efter en
omsorgsfull revidering tydligen bär prägeln af ett hastverk?
Lektor S:s vitterhetshistoria är — vi kunna gärna så uttrycka
oss — en rikhaltig exempelbok i det alldeles rasande.
Förvånansvärd är ock den anspråksfulla ton förf, anslår i
sitt företal. »Föga, om ens något — säger han — torde vara
att anmärka i fråga om uppgifternas pålitlighet».
Boken är afsedd »för elementarundervisningen»; förf,
framhåller »det pedagogiska syftemålet» samt berömmer sig af >en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
