Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - J. Almén: En reviderad lärobok (D. A. Sundén: Kort öfversigt af svenska vitterhetens historia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
En reviderad lärobok.
mångårig pedagogisk erfarenhet». Han fruktar att »läraren, då
han är yngre, mången gång ej motstår frestelsen att ur sitt
kunskapsförråd meddela lärjungen åtskilligt, som ej hör till
området för en skolynglings vetande», »detaljuppgifter och bisaker».
Men detta är emellertid just hvad lektor S. gör och det så godt
som på hvarje sida.
Förf: säger sig hafva haft »hjelp af den framstående
lite-raturkännaren K. F. Werner» och bringar honom sin tacksamhet
i följande vackra ordalag: »denna tacksamhet är så mycket
större, som den egnas en man hvilken stält sig under den fana,
hvarpå står skrifvet: Allt för sanningen 1» Vi äro benägne att
tro det nämnde »litteraturkännare», ehuru för oss såsom sådan
nästan obekant, varit förf, till stor nytta. Men boken röjer dock
frånvaron af det pedagogiska omdöme och den blick för
elementär undervisning i allmänhet, utan hvilken äfven med den
största lärdom någon pedagogisk verksamhet af ifrågavarande
art icke kan utöfvas annat än på ett tokigt sätt. Det är två
skilda saker att äga litteraturkännedom, äfven om denna af
lektor S. betecknas såsom framstående, och att kunna bibringa
skolungdomen sådan i en lärobok i litteraturhistoria.
Vi skola här gifva några exempel, hvilka äro bevis för de
anmärkningar vi hittills framstält mot lektor S:s arbete. Vi ha
ej ordnat dem i särskilda grupper, utan blott med kursiv stil
betecknat de ord eller meningar, hvilka böra särskildt
uppmärksammas. Ej heller ha vi upptagit andra exempel än dem, som
minst inkräkta på utrymmet och hvilkas oriktighet lätt inses
utan vidlyftigare kommentarier, såsom:
s. 124, r. 7 upf.: »Bellman, som visserligen äfven ofta
improviserade, plägade öfverarbeta och omdana sina dikter»;
s. 148, r. n upf.: Wallins »Guds lof» samt hans sista
religiösa poem Dödens engel äro af ^»cwgripande skönhet».
s. 132, r. 3 nrf : Thorild »förbytte 1785 sitt fäderneärfda
namn Thorén till Thorild»;
s. 167, r. 14 upf.: Tegnér »härstammade både på fädernet
och mödernet från bondeståndet»;
s. 103, r. 17 nrf.: Fru Nordenflycht är »den länk, som
klarast visar öfvergången från den gamla vitterheten till den
nya». — (Förmodligen för att omvexla med denna från
Malmström lånade bild gör förf, henne strax därefter till en
medelpunkt’j
s. 103, r. 3 nrf.: »En vändpunkt i hennes poetiska
verksamhet inträffade år 1753, då hon kom i beröring med flere
yngre literatörer, för hvilka hon snart blef den
sammanhållande medelpunkten. Bland dessa voro Creutz och Gyllenborg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
