Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - F. Palmgren: Om åskådningen vid undervisning i moderna språk vid de allmänna läroverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 Om åskådningen vid undervisningen i moderna språk.
Våra dagars reformatorer på språkundervisningens område
stå redo med svaret såväl genom de principer de uppstält för
sin metod som genom den praktiska tillämpning i läroböcker
och undervisning, denna metod redan vunnit. Kort uttryckt är
hufvudprincipen denna: lär er det främmande språket på samma
sätt som ni lärt er edert eget modersmål! Denna sats uttalades
först — och det är väl att märka – utan hänsyn till faktiskt
gifna specialförhållanden. Kan principen, sade man, ej tillämpas
i hela sin vidd, så gör däraf det bruk, ni under edra
förhållanden kunnen! En konsekvens, som med nödvändighet borde
följa ur principen och ej rubbas af några förhållanden, var dock:
bort med öfversättningen till och från det främmande språket,
ty ingalunda har man lärt sig modersmålet genom någon
öfver-sättning! Man har lärt det direkt, utan några mellanstadier.
Är detta påstående sant? Enligt min mening: nej!
Erfarenheten visar dagligen motsatsen Huru många gånger måste ej
barnet, gossen, den vuxne höra och själf använda benämningen
på tingen — de konkreta och de absfrakta — och deras
relationer, innan den dag kommer, då hans uppfattning af
benämningens innebörd är så klar och fullständig, att han fullt fattar
den, då den användes, och själf kan använda den, med visshet
om att den tilltalade får just den uppfattning, som han (den
talande) med benämningen åsyftat. Hvilken dimmig åskådning
är icke i alla dessa fall den första åskådningen och den andra
och den tredje! Så att — ingalunda lära vi oss modersmålet
direkte. Skulle vi då lära oss det främmande språket genom
samma långa procedur? Skulle vi lära oss det så, äfven om vi
åtnjöte den förmånen att inhämta det i det land, där det talas?
Eller skulle vi icke äfven då vara tacksamma, om vid vår sida
stode en tolk, som i hvarje ögonblick gåfve oss den svenska
motsvarigheten för det främmande uttrycket? Det förefaller som
om denna väg vore genaré och säkrare.
Man berättar med korta mellanrum i tidningar och
tidskrifter om de stora resultat man vunnit genom
icke-öfversättnings-metoden, huru lärjungarne förstå hvad som säges dem på det
främmande språket, och hurusom de själfva med lätthet förmå
att uttrycka sig. Är detta så? Förstå de verkligen hvad som
säges dem, förstå de hvad de själfva säga? Om de också
uttrycka sig med lätthet, uttrycka de sig också korrekt? Och
inom hvilken sfär rör sig samtalet ? Och hur gestaltar sig saken
gentemot de olika språken — franskan, tyskan, engelskan? De
svar, jag å dessa frågor skulle vilja ge, ligga redan inplicite i
frågorna. En större erfarenhet, grundad på vidgad personlig
iakttagelse, skall ge visshet. Hvad skolan dock, med afgjord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
