Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Svenska språket etc. (E. B.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Litteratur.
åter betecknas blott med n, och en annan uti ersättandet i detta
slags ord af cc med kc i st. för med ks, hvilket förordades i
nyssnämda arbete, så att författarne numera skrifva akcent i st.
f. aksent. Det är emellertid svårt att inse, hvarföre det senare c
skulle ha bättre rätt att kvarstå än det föregående, då en så
fullgod ersättning kunde bjudas för det som vårt gamla svenska j,
åt hvilket det väl är förbehållet att förr eller senare efterträda
denna romaniska konsonant, hvars utrotande ur vårt modersmål
blott torde vara en tidsfråga, enär det för vänner af ljudenlig
stafning är ett önskningsmål, att ej olika tecken användas för
samma ljud.
Ändringen af dt till t i detform af participium passivum
kunna vi ej heller anse lämplig, trötts den starka agitation, som
både från lärdt och olärdt håll försiggått mot det här
utmönstrade d. Månne det ej hade varit skäl att bevara ostympad
en af de böjningsformer, som tidens tand och de skrifvandes
och talandes bekvämlighet eller vårdslöshet lämnat oss i behåll,
äfven om det kan bevisas, att den ej i detta skick förekom
regelbundet i medeltidens om stor oreda i ortografiskt hänseende
vittnande handskrifter, och om den faller några med ortografiens
svårigheter kämpande piltar besvärlig ? Hvad detta sista
vidkommer, så förefinnes nog ersättning i det stöd, som den längre
fram lämnar vid studiet af formläran. Denna ändring är desto
mera öfverraskande, som den står i uppenbar strid mot den af
författarne äljes följda samhörighetslagen, och som deras högt
aktade bundsförvandt i »Natur och onatur i svensk rättstavning»
på sidd. 44—48 uppträdt med den kraftigaste och mäst
öfver-tygande bevisning till förmån för det så allvarsamt hotade d i
det passiva participiets neutrum. Såsom enda förklaring finner
man en nots upplysning om att, då »det försports», att Sv.
Akademien beslutat tillämpa denna ändring i Ordlistans sjätte
upplaga, »med Akademiens föredöme den antagligen snart komme
att genomföras», d. v. s. att författarne i detta hänseende
miss-ledts af en oriktig uppgift, enär ifrågavarande dt bevarats i denna
upplaga på i Ordlistans förord angifna grunder.
Fullt befogade förekomma oss däremot ändrandet af x
till ks och antagandet af sch såsom beteckning för
if^-lju-det i stället för det af författarne i »Sv. spr. Ljudlära»
förordade sj, och det på den goda grunden, att sch redan användes
i ett ojämförligt större antal ord än sj. Att författarne genom
stafningen af en del ord närmat sig det radikala
»Rättstafnings-sällskapet», torde väsentligen ha berott på att, sedan åtskilliga
ändringsförslag i ljudenlig riktning allmänt antagits och tillämpats,
de ej längre befara, att det skall väcka anstöt eller medföra för
stark brytning med det förflutna. Det antyder i själfva värket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
