Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - C. Schaefer: Franskans formella bildningsvärde (insändt af A. M. Petersson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Franskans formella bildningsvärde.
språkens formrikedom och satt denna i motsats mot de moderna
språkens fattigdom. Rikedomen på grammatiska former är dock
i sig sjelf ingen synnerlig fördel för den formella bildningen, om
dessa icke täckas af logiska språkformer, som i och för sig
angifva nya syntaktiska förhållanden. Ty att t. ex. genetiv
sin-gularis än har ae, än i, än is, än us, än ei, det fordrar af
lärjungen intet logiskt omdöme, utan kräfver endast mekanisk
öfning och ett godt minne. Mångfalden af grammatiska former
och de många undantagen kunna ej heller förståndsmässigt
begripas och fattas såsom nödvändiga yttringar af språkanden, utan
alla de svåra deklinationsformerna måste man helt enkelt
mekaniskt inprägla i minnet.
Jämför man deremot i de båda språken de logiska
formerna med hvarandra, d. v. s. de former, hvilkas användning
kräfver särskilda syntaktiska insigter, så har visserligen latinet
fyra deklinationsformer mer än franskan, nemligen vokativ och
ablativ i singularis och pluralis, men deremot har verbet i
franskan 45 konjugationsformer mera. Äfven i öfrigt förfogar
franskan ofta öfver en större rikedom än latinet i de motsvarande
formerna. Så t. ex. heter genetiven af relativpronominet, som i
latinet har endast en form, i franskan de qui, dont, duquel,
de laquelle och d?oü, hvilka allt efter de syntaktiska förhållandena
hafva hvar sin särskilda användning, hvarför åter fordras olika
omdömen och slutledningar. Men oaktadt de rätt talrika
formerna i franskan, oaktadt detta språk t. ex., såsom ofvan är
sagdt, ensamt har 45 konjugationsformer mer än latinet, är dock
deras inlärande utomordentligt lätt. Af de 184 formerna
be-höfva egentligen blott 34 inöfvas, emedan alla andra bildas
genom sammansättning med avoir och ètre. I latinet eger just
motsatsen rum: der äro endast 30 former sammansatta, och af
de 139 konjugationsformerna måste således 109 olika böjningar
inläras och dessutom i fyra olika konjugationer.
Man kunde härvid invända, att äfven franskan har fyra
konjugationer, och att saken ställer sig ännu ogynnsammare
beträffande det oregelbundna verket. Ty under det att i latinet
endast de fyra stamformerna behöfva inläras, måste här samtliga
presens- och perfektformer o. s. v. af hvarje verb hvar för sig
inpräglas. Detta bör dock nu vara en öfvervunnen ståndpunkt,
och just härutinnan skall jag genom exempel visa, huru den
romanska språkvetenskapens framsteg kunna göras
skolundervisningen till godo, huru man kan ersätta det mekaniska inlärandet
genom det förståndsmässiga fattandet, genom ett konklusivt
förstående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
