Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - C. Schaefer: Franskans formella bildningsvärde (insändt af A. M. Petersson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Franskans formella bildningsvärde.
57
Skall man t. ex. förklara konjugationsformerna af mourir,
sä behöfver lärjungen endast lära sig stamformerna, och blott
trenne, nemligen mourir, mourus, mort; alla andra former kan
han med lärarens hjelp sjelf finna och utveckla.
Föst måste man t. ex. vid skillnaden mellan jouer och jeu,
mellan prouver och preuve göra honom klart, att det
ursprun-liga ou i jeu och preuve har öfvergått till eu derför, att det här
är betonadt. Skrifver man derefter på taflan presensstammens
ändelser med deras betoning sålunda:
Ind. Pres. ’-s Konj. Pres. ’-e Ind. Impf. -ais Imper ’-s
» » ’-s » » -es » » -ais » -öns
» » ’-t » » ’-e n » -ait » -éz
» » -öns » » -iöns » » -iåns Part. Pr. -ånt
» » -éz » » -iéz » » -iéz
» » ’-ent » » ’-ent » » -aient
och säger lärjungen, att samma lag gäller för mourir, så
behöfver han i de stambetonade formerna — och dessa äro ju vid
alla verb städse de samma — blott insätta stammen meur i
stället för mour. Känner han formen mourus, så kan han
dermed bilda det historiska perfektum (äfven kalladt défini) och
imperf. konjunkt, och formen mort är nog för bildandet af alla
sammansansatta tempora1).
Samma ljudförvandling som vid mourir möter lärjungen vid
mouvoir, pouvoir, vouloir; en hänvisning på den redan bekanta
ljudlagen blifver nog för att genast låta honom angifva, i hvilka
former endast eu i stället för ou kan förekomma. Känner
lärjungen redan genom konjugationen af servir, att v alltid
bortfaller före s och t, kan han utan vidare sjelf framställa
konjugationsformerna af mouvoir, så oregelbundna de än synas.
Verben på oir lät man förr lärjungen lära sig såsom en
särskild konjugation och angaf vanligen devoir såsom paradigm.
Äfven här är det nog att känna stamformerna och en ljudlag
för att härleda formerna ur den regelbundna konjugationen.
Genom jämförelsen mellan espér|ance och espoir bör
lärjungen kunna se, och genom de honom redan välbekanta
formerna me, te, se, hvilka han känner såsom tonlösa
personal-pronomina, och genom moi, toi, soi, hvilka han känner såsom
betonade former, bör han redan veta, att det obetonade e ofta
öfvergår till oi2).
i) De oregelbundna verben på ir förlora i futur sitt i, såsom je
mourrai, acquerrai, hvarutaf det afvikande uttalet af rr förklaras.
Not af förf.
2) De lärjungar, som studera latin, kunna hänvisas derpå, att blott
det långa e (såsom legem—loi) förvandlas till oi, att det korta e (såsom
Pedagogisk Tidskrift, 1892. 2. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
