Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - H.: Hvad vilja adjunkterna? Ett genmäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Hvad vilja adjunkterna?
soner, som därpå användt från 9,92 till 13,96 år, räknadt
från maturitetsexamen. eller i medeltal 12,23 år. För hela
perioden 1877—1884 angifver denna statistik medeltalet inom den
humanistiska sektionen till 9,07 år, inom den naturvetenskapliga
till 7,75 år.
Jag antager således att Herr Xy på denna examen användt
inemot 10 år — ty han är naturligtvis humanist; tonen i hans
uppsats lämnar i detta fall intet rum för tvifvel. Har han
sedan användt några år på en doktors-afhandling, en
docent-af-handling samt för att genomgå profår, så kan han efter alla
mänskliga beräkningar icke ha synnerligen långt igen till det
tal, som vanligen betecknar en mansålder, 33 år. Hvad han
offrat på sin utbildning representerar efter våra förhållanden en
liten förmögenhet, som kanske nu i form af passiva unnar
honom hvarken rast eller ro för att icke tala om alla de
förödmjukelser, han måst utstå. Men en tröst i allt detta elände är
att han nu ändtligen anser sig stå vid målet; hans
docent-spe-cimen skall i öfverensstämmelse med lag och vedertagen praxis
förskaffa honom första lediga lektorat och i och med detsamma
en visserligen anspråkslös men dock sorgfri tillvaro för de år,
Försynen ännu kan unna honom.
Då visar sig plötsligt inom skolvärlden ett sträfvande att
förändra denna lag, att förändra denna praxis, en rörelse, som
går ut på att beröfva docenten hans ställning såsom
predestinerad till lektoratet. Ty att lektoraten under en följd af år varit
så godt som reserverade för universitetets docenter till förfång
för verkets egna lägre tjänstemän, adjunkterna, lär icke kunna
förnekas, liksom att det torde ytterst sällan, om ens någonsin,
ha inträffat att en docent fått vika för en adjunkt, om jag
undantager ett par fall, som blifvit afgjorda hos Kongl. Maj:t,
sedan adjunkterna började sitt fälttåg mot den bestående
befordringslagen — något som tyckes bebåda ett omslag å högsta
ort. Redan den statistik, Hr Xy framdrager, visar att icke
40 % af lektoraten voro besatta med forna adjunkter, och denna
statistik omfattar dock en period, som ligger långt före
införandet af nya kandidatexamen, hvarmed först docent-fabrikationen
började bedrifvas i större skala. Jag vill i förbigående nämna, att af de
23, som under åren 1877—1884 aflade filosofie licentiatexamen
inom naturvetenskapliga sektionen i Lund, blefvo 14 docenter.
En statistik för de senaste 10 åren skulle sannolikt lägga i
dagen att lektoraten till mycket hög procent blifvit besatta med
docenter. Men en sådan statistik står mig tyvärr icke till buds.
Den skulle kräfva för mycket tid. Det enda jag i den vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
