Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - J. Paulson: Johann Amos Comenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23°
Johann Amos Comenius.
har visserligen högt prisat den vishet, som finnes hos hedniska
skalder, filosofer och talare; men denna vishet förhåller sig till
Guds ords vishet, som gryningen till den klara dagen. Heter
det icke: »Guds, den allrahögstes, ord är vishetens brunn, och
det eviga budet är hennes källa»? (Syr. I, 5). Det är icke
möjligt annat än att alla hedniska författare äro fulla med
förvillelser1); de, med hvilka detta minst är fallet, äro Seneca, Epiktet
och Plato. Comenius går därpå öfver till frågan om disciplinen
i skolan. Han erinrar om ett czechiskt ordspråk: »en skola
utan tukt är en kvarn utan vatten» ; han skiljer på den disciplin,
som är riktad mot sedliga fel, hvilken bör vara sträng, och den
som kan behöfva öfvas för lärjungarnes studier: af hugg och
slag lära de ej att hålla studierna kära.
Sedermera behandlas de för olika åldersstadier olika
skolorna. Comenius anser att utbildningen icke kan vara fullt
af-slutad förr än omkring individens ?4:de år. Dessa första 24 år
delar han i fyra lika delar, af hvilka hvardera motsvaras af en
särskild skola: de sex första åren är hemmet barnets skola (jfr
ofvan) schola matema el. materni gremii, »skolan på
modersknät»; de sex följande åren öfverlemnas barnet åt den skola,
hvilken Comenius tänkte sig som en folkskola och hvars
hufvud-ämne är modersmålet: schola vernacula2)’, de därpå följande
sex åren egnas åt gymnasiet eller den latinska skolan, schola
latina, där latinet är centralämne; det 19—24:de året afslutas
utbildningen genom universitetsstudier3) och resor. De bägge
första skolorna måste alla barn på lika sätt begagna; och
liksom hemmet lika behandlar gossar och flickor, så undervisas
I) Mildare dömer Comenius om de latinska auktorerna i sin Methodus
novissima. I sin Ventilabmm sapientiae (»Vishetens kastoskåfvel») åter
dömer han ännu hårdare om den klassiska litteraturen: det är den som
förleder konungar och drottningar (han syftar väl här på drottning Kristina)
att försmå evangelium. »Kunde man undersöka lärde, som Lipsius och
andra, skulle man säkerligen icke hos dem finna någon davidisk fröjd åt
Guds lag».
2) Comenius ansåg att modersmålets noggranna inlärande måste vara
en förutsättning för öfriga språkstudier. »Att vilja lära ett främmande språk,
innan man är mäktig sitt eget, är som om du ville lära din son att rida
innan han kan gå». Det s. k. »Fruchtbringende Gesellschaft» (bland hvars
medlemmar längre fram äfven var Karl X Gustaf) hade i den punkten
banat väg för Comenius.
3) Det var blott för systemets skull han upptog äfven universitetet i
sin undervisningsplan. Han ansåg det äljes ligga utom hans egentliga
uppgift. Det förtjenar anmärkas att han på tal om universitetet i anslutning
till Bacon framkastar tanken på en förening af lärde till vetenskapligt
arbete — en tanke, som först tog gestalt i Royal Society i England 1654.
(Snarlika institutioner funnos dock redan ett par hundra år förut i Italien
för alt icke nämna Museum i Alexandria från 3:dje årh. f. Kr.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
