Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - J. Vising: Fransk språklära (O. Örtenblad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
237
Litteratur.
Johan Vising: Fransk Språklära. II. Formlära. III.
Syntax. Lund, C. W. K. Gleerups förlag.
Den franska språkundervisningen är verkligen lyckligt lottad,
då man till sitt förfogande eger två så goda språkläror som
Wid-holms (sista upplagan nämligen) och Visings. Ja, äfven de, som
en gång för alla förälskat sig i den oförgätlige Oldes af ålder
nyttjade bok, hafva fått löfte att före läsårets slut få fullständig
den föryngrade och förbättrade gestalt däraf, som redan så
lyckligt påbörjats af hrr Gullberg och Edström. Att välja mellan
dessa tre torde ej bli så lätt; men i hvilket fall som helst skall
man säkert hafva den trösten, att man gjort ett godt val.
Redan för öfver ett år sedan hade jag nöjet att meddela
en liten granskning af första delen af Visings franska språklära
— Ljud- och Skriflära; jag är öfvertygad, att mången sedandess
haft tillfälle att konstatera de förträffliga egenskaper jag då
uppvisade hos denna lilla lärobok. Formläran blef snart synlig, men
tredje delen, syntaxen, lät vänta på sig ända tills för några
veckor sedan. Hvarje ny bok, som utkommer, har, som naturligt
är, först att bestå en jämförelse med sin närmaste företrädare,
d. v. s. den, som senast utgifvits med ungefärligen samma
omfång och samma uppgift. Om jag nu påstår, att jag finner
Visings lärobok på det hela taget bättre än Widholnis, så har
jag därmed ej uttalat något som helst klander af den senare,
lika litet som detta påstående innebär något beröm för den förra:
att den nya boken skall vara bättre än den äldre, är helt enkelt
det minsta man kan begära; i annat fall hade den ju intet som
helst raison d’étre. Widholms grammatika har sin stora
för-tjenst däri, att den eftersträfvat fullständighet; Visings förtjenar
beröm, emedan den sträfvat efter korthet. Man skall säkert finna,
att detta icke är någon paradox. Och bådas fel synas mig
här-flyta därifrån, att båda dessa tendenser drifvits något för långt,
hvar åt sitt håll. Allt för många »undantagsfall» och
»anmärkningar» i oändlighet underminera den fasta plats en språkregel
bör ega i minnet, hvarförutom försöket att gifva regler i de allra
minsta detaljer ganska lätt förleder till bristande exakthet. Å
andra sidan kan ett alltför starkt begär efter korthet så försvaga
den riktiga känslan för hvad som är nödvändigt, att — luckor
uppstå. Jag kan icke fullt dela Visings åsikt, att rektionsläran
i en lärobok är öfverflödig. Visserligen är det obehöfligt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
