Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - J. Vising: Fransk språklära (O. Örtenblad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
Litteratur.
föga praktiskt att — såsom bl. a. Widholm — låta syntaxen
innehålla ett stort stycke konstruktionslexikon; men jag tror och
har funnit, att det är behöfligt och särdeles nyttigt att låta de
ytterst vanliga verb, hvilkas konstruktion alldeles ajviker
från det svenska . språkbruket, äfven i grammatikan få sig
ett blad anvisadt. Att dessa verbs rektion, såsom Vising i sitt
företal påpekar, ju återfinnes i ordböckerna, bör man tacksamt
erkänna; men skulle vi ur grammatikan utmönstra hvad som icke
kan inhemtas ur t. ex. Schulthess’ ordböcker, skulle den franska
språkläran sammansmälta till några blad. I slutet af Visings
syntax, på tal om prepositioner, omnämnes visserligen — med fin
stil — en del af dessa vanliga verb (prendre, demander o. d.),
men en stor del, som jämte de förra varit förtjenta af ett litet
extra kapitel, vidröras ej alls. — Att konjunktioner och
inter-jektioner ej ens omnämnas i formläran, är visserligen högst
ovanligt, men innebär just ingen känbar förlust. Konjunktionerna
kunna gifvetvis aldrig i syntaxen förbigås; men det synes mig
ha varit lämpligt att där äfven egna t. ex. en half sida åt
det för franskan rätt egendomliga bruket af imperativformer
såsom interjektioner (allons, tiens, allez etc.). På åtskilliga andra
områden tycker jag mig ha funnit, att förf, endast så att säga
snuddat vid vissa språkföreteelser, som förtjenat en grundligare
behandling. Och om det också kan antagas, att boken är
kvan-titatift tillräcklig för skolans bruk, tror jag dock att »de
studenter, som fortsätta skolkursen» mera sällan skola hafva något gagn
af den samma.
Vända vi oss nu ifrån hvad som icke står att läsa i Visings
bok, och tillse hvad där verkligen finnes, så skall man snart
blifva varse, att den i många afseenden är ett mästerverk. Korta,
klara, rediga framstå reglerna; här och hvar belysta genom små,
fina och träffande förklaringar. Allt återfinnes på sin pedagogiskt
riktiga plats; så äro exempelvis de s. k. pronominella adverben
syntaktiskt behandlade tillsammans med respektive pronomina.
En hel del på föråldradt språkbruk baserade, men af den
modernare litteraturen ständigt jäfvade språkregler, som i många andra
språkläror ännu prunka med kategorisk visshet, hafva behörigen
modifierats eller fått en annan, tidsenligare form. Att denna
sträfvan att ständigt taga hänsyn till det sig städse utvecklande
språket nödgat förf, att späcka sina regler med de för visso
pedagogiskt något förargliga orden »vanligen», »ofta», »oftast», o. d.,
är naturligt. De flesta lärare ha säkert haft erfarenhet af
skolynglingars förkärlek att — särskildt i skrift — prestera hvad som
kan sägas och skrifvas i st. f. hvad som är vanligast och
regelrättast, och mången skall därför säkert anse, att det varit bättre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
