Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- P. G. Lyth: Anteckningar vid läsningen af de första sångerna af Odysseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Änteckn. vid läsn. af de första sångerna af Ödysseen. 273
gudarne; och därför kommer jag äfven till ditt flöde och
dina knän, sedan jag utstått hårda strider. Ja, förbarma
dig, o härskare, ty jag berömmer mig af att vara en tiggare
inför dig.»
Slutligen kom Odyssevs i land, men då var han naken
och visste icke, hvar han var.
* *
*
När Odyssevs följande morgon vaknade, hade Atene
sändt emot honom kungadottern Navsikaa för att gifva
honom kläder och visa honom vägen till staden. Hon kom,
liksom Tegnérs Maria, både som en hjälpens ängel, sänd i
nöden, och som en skön och lockande frestare. Behärskad
af en drömsyn, åstundade Nausikaa intet högre än att få
den ståtlige främlingen till man, och hennes tankar lyste
klart fram genom hennes ord. Men Odyssevs längtade
endast till sitt hem och sin väntande maka. Inga lockelser
kunna vidare fängsla honom, vore det också på den
skönaste jord.
Liksom tredje och fjärde sångerna skildra förtörnade
gudars straff, så framställes i sjette och sjunde sångerna den
moderliga omsorgen hos den nu blidkade Atene. Huru
många fina anmärkningar innehålla icke dessa bägge sånger
O O o o o
om människolifvets lott! Ingenting sker på en slump i
denna värld, utan i allt kan man spåra försynens finger.
Resande och tiggare komma från Zevs, och den gåfvan
(tiggarne) är liten, men gifven af kärlek. Stundom äro dessa
resande odödliga varelser, som stigit ned från himmelen,
och gudarne hafva någon förborgad mening med deras
ankomst. Stundom komma de till menniskorna endast för att
gifva dem tillfälle att utöfva kärlek och barmhärtighet.
Hvarje människa har sina lidanden, som drifva henne
framåt och tvinga henne till handling. En källa till många
lidanden är magen. Det finns ingenting, som är mera
oför-skämdt och pockande än magen, och han befaller en med
tvångsmakt att tänka på honom, fastän man är riktigt
be-dröfvad och har sorg i sin själ. »Så har äfven jag, säger
Odyssevs, sorg i min själ, men magen kommer mig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:36:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1892/0275.html
