Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - P. G. Lyth: Anteckningar vid läsningen af de första sångerna af Odysseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 Anteckn. vid läsn. af de första sångerna af OdysseeU.
glömma allt hvad jag har lidit, och han fordrar att bli fylld.»
Och så tillägger han: »Men skynden eder hit vid
morgon-rodnadens uppgång på himmelen för att föra mig, den
olycklige, till mitt fädernesland, om än först efter många
lidanden. Må jag till och med förlora mitt lif, blott jag
får se min egendom och mina tjänare och mitt högt
upptimrade hus!»
Det är äkta bondetyper vi möta i Odysseen, men hvilka
bönder! De äro ställda högst upp på poesiens
förklarings-berg. Deras idékrets är trång och deras världsåskådning
naiv, men öfver den hvälfver sig en oändligt hög himmel.
# *
❖
Med dessa lösryckta tankar har jag velat antyda min
uppfattning af diktens sju första sånger, af hvilka de flesta
läsas i våra skolor. På samma gång har jag sökt att i
någon mån beröra hufvudideen i dikten. Det är ett
stor-artadt drama med en stark tragisk anstrykning, en dikt,
som vill »förklara Guds vägar med människan», en dikt, som
visar, att jorden är en uppfostringsanstalt och att hvar och
en måste lida. Men lidandet kan inskränkas till ett
minimum, kan stanna vid det af ödet bestämda måttet, om
människan går de vägar, som gudarne utstakat. Och sin
vilja ha de förkunnat genom talrika uppenbarelser från
himmelen, genom gudasända skalder, genom folkens herdar,
som få tankar från gudarne, och genom siare. Dessutom
ljuder Zevs’ stämma i hvarje bröst, som lyssnar till
budskap från himmelen. Men föraktar man dessa bud, då ökas
lidandet här i tiden, och slutligen störtar människan med
sina i själen ingrodda synder ned i det afgrundsdjupa
för-därfvet, och »den länge plågande dödens hemska öde rycker
henne ned i Hades’ boning.» Och dock är det ingenstädes
sagdt, att detta är slutet på tillvaron. Homeros’ folk födde
en Sokrates och en Plato, de stora siare, som förebådade
en ännu mera strålande dag. P. G. Lyth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
