Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - A. Stille: Några anmärkningar vid »Skolgeografi af Ernst Carlson» förra kursen, Stockholm 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några anmärkningar vid »SkoIgeografi af Ernst Carlson». 3’7
kommer från höjden och rinner ned på slätten: begreppet
Weich-sel är för de flesta endast »en flod, som rinner ut i Frische
Haff», ej den stora ådran som i sig samlar och bortför bl. a.
Nord-Karpaternas källsprång och strömmar. Hade man en
verkligt hydrografisk framställning af ett land, skulle man säkert ej
vid den geografiska undervisningen få sådana svar som att
Ober-Deutschland är = norra Tyskland eller att den nordligaste af de
böhmiska terrasserna är den högsta. Orsaken till den bristfälliga
uppfattningen hos lärjungarne är tvifvelsutan metoden att först
efter framställningen af höjdförhållandena och utan organiskt
sammanhang med denna behandla floderna, ordnade efter de haf,
i hvilka de utfalla. Lärjungens kännedom om flodsystemen blir
härigenom endast en mekanisk, yttre namnkännedom; visserligen
säges också, att den och den floden kommer från det och det
berget, men denna uppgift kommer att stå utan något vidare
sammanhang; blott såsom en minnessak bredvid alla andra:
namn på bifloder, städer vid floden o. s. v. I sammanhang
med höjdsystemet borde redogöras för dess
afvattningsförhållan-den, såsom varande med det förra alldeles samhöriga ting; när
man så hade genomgått t. ex. de olika europeiska områdena,
kunde man repetitionsvis och för öfversiktens skull ordna floderna
äfven efter den ordning, i hvilken de utmynna. Professor
Carlsons geografi har i detta hänseende ej gjort några nämnvärda
framsteg framför de förut brukliga läroböckerna. Vid skildringen
af höjdförhållandena tar han nästan ingen hänsyn till floderna;
då han behandlar Mellan-Europas floder, nämner han visserligen,
att de komma från Alperna och från de kring dessa lägrade
högländerna, men för det första är detta en väl allmänt hållen
och i förbigående gjord upplysning, och för det andra blir den
onekligen absolut felaktig, då bland dessa »från Alperna och
från de kring dem lägrade högländerna» utgående floder
uppräknas Eider, Kongeaa, Schelde — hvilken författaren uppgifver
komma »från franska höglandet!» —, Mayenne, »från Normandies
berg», Garonne, Somme, Vilaine och Adour! På en hydrografisk
framställning sådan som denna behöfver man ej spilla många
ord; den har dömt sig själf. Det bör nämnas, att professor
Carlsson i sin återblick på Europa gör ett försök att ordna
floderna efter annan grund än den gamla vanliga efter
mynningsorter, hvilken han hitintills följt. Han går dock ej längre än
att han talar om Europas norra och södra strömsida, och så
som han framställt det, blir den norra och södra strömsidan i
lärjungens föreställning svårligen annat än det norra och det
södra mynings-området. Hvad de utomeuropeiska floderna angår,
äro särskildt de asiatiska rent slentrianmässigt ordnade. Såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
