Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - A. Stille: Några anmärkningar vid »Skolgeografi af Ernst Carlson» förra kursen, Stockholm 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 Några anmärkningar vid »Skolgeografi af Ernst Carlson».
Hvad man känner om Papuas från andra öar är ingalunda
egnadt att bekräfta de tvärsäkra orden. Hvad för öfrigt Papuas
beträffar, får lärjungen ingenstädes någon upplysning om, att de
äro en egen människoras. I den ytterligt summariska och
delvis felaktiga redogörelsen å sid. 175 för människoraserna äro
hvarken Dravidas eller Papuas omnämnda. Lärjungen har dock
i boken mött deras namn med det beskedet, »att de äro af helt
annan stam».
Skolgeografien har den förtjensten, att den i högre grad än
förut brukliga läroböcker sysselsätter sig med
samfärdsförhållan-dena, särskildt med de stora världsvägarna. Detta är en
lof-värd sak. som ej borde försummas i någon geografisk lärobok.
Det borde därvid vara af vikt att ej blott nöja sig med
uppräknandet eller angifvandet af samfärdslinierna, utan äfven så
vidt möjligt säga, hvarför vägen just går där, hvilka förhållanden
i landets horisontala eller vertikala utsträckning, som äro orsaken
därtill o. d. Till större delen kan detta ske i sammanhang med
framställningen af höjdförhållandena, och det skall säkert äfven
på det lägre stadiet väcka lärjungarnes intresse. Skildringen af
t. ex. Frankrikes höjdförhållanden blir betydligt mera effektiv,
om man med ett par ord visar lärjungen, hvarför den gamla
härvägen såväl som den moderna järnvägen går öfver Poitiers
eller att den vigtiga vägen förbi Belfort just möjliggjorts genom
den »burgundiska porten», luckan mellan Vogeserna och Jura.
Min mening är ej, att man vid hvar enda samfärdslinie, som
förekommer, skall ängsligt redogöra för, genom hvilka dalar eller
omkring hvilka höjder den går; endast det vill jag, att
framställningen af de stora förbindelseleden äfven skall visa, huru
människans arbete så att säga gått fram i de spår, som naturen
tecknat före. Lärjungen skall framför allt beröfvas den nu allt
för gängse föreställningen, att en väg, en järnväg eller en kanal
dragits fram där den går endast genom ett yttre maktspråk, och
att den lika väl kunde linierats upp i någon annan riktning.
Jag finner nu, att denna skolgeografi ej så ofta, som den bort
och kunnat, ställer samfärdslinien i förbindelse med de naturliga
förhållandena. Allt för ofta, särskildt vid de utomeuropeiska
världsdelarna, sker omnämnandet af samfärdseln isoleradt, utan
samband med höjd- och kulturförhållandena. De indiska
järn-vägarne tvärs öfver halfön nämnas: det skulle hafva varit ganska
lätt att säga, att linien Bombay-Allahabad går fram i en stor
naturlig sänka vid Dekans nordrand, sänkan mellan Vindhya
och Satpura. Författaren, som dock omnämner den egentligen
endast beslutade sibiriska stillahafsjärnvägen, har ej ett ord om
den existerande, mycket viktiga flodvägen från Irkutsk till Tjumen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
