Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Xy: Några ord med anledning af Växjö-adjunkternas cirkulär - 1. Lärdomsmeriter såsom befordringsgrund - 2. Docenters anställning i de allmänna läroverkens tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några ord med anledning af Växjö-adjunkternas cirkulär. 381
lärarne. Då Växjö-adjunkterna afläto till adjunkterna sin
bann-lysningsbulla mot lärdomsmeriterna, så kunde de med stor
säkerhet förutse, att den skulle mottagas med stort jubel från
adjunkternas djupa leder. Att det i själfva verket var fråga om
att exploitera läroverkens och universitetens lifsintressen i
adjunkternas tjänst, det förbisåg man eller det brydde man sig
icke om.
2. Docenters anställning i de allmänna läroverkens tjänst.
Docenterna komma så ofta på tal i Hr H:s uppsats, och
hans åsikter om dem, särskildt om deras anställning vid de
allmänna läroverken, äro af den art, att vi icke anse oss böra
förbigå denna fråga med tystnad.
Hr H. framhåller mycket riktigt, att en gammal major icke
är den bäste postmästaren, men anser påtagligen docenterna lika
främmande för lärarebanan som majoren för
posttjänstemannabanan. De docenter, som ingå på lärarebanan, hafva dock
genom akademiska prof och profår förberedt sig på lärarekallet
likaväl som hvar och en annan, som ger sig ut i skolans tjänst.
Att deras akademiska prof så väl vitsordats, att de förordnats
till docenter, bör väl icke för dem stänga skolvägen eller
liksom genom ett trollslag göra dem lika främmande därför som
majoren för postbanan. Om än aldrig så väl förberedd för
lärarekallet, borde enligt Hr H. en fil. doktor endast genom att
utsättas för den malheuren att förordnas till docent förlora alla
utsikter till befordran vid de allmänna läroverken. H varför?
Jo, enligt Hr H. »gifver erfarenheten vid handen, att
vetenskapligt skriftställen och pedagogisk duglighet i sin högsta potens
snarare stå till hvarandra i omvänd än direkt proportion». Detta
bestrides dock på det allra bestämdaste af den dagliga
erfarenheten. De docenter, som vunnit anställning vid de allmänna
läroverken, anses nämligen allmänt, så vidt ins. har sig bekant,
hafva tillfört läroverken en stor fond af pedagogisk duglighet.
Till stöd för min mening, att det för läroverken är en
fördel att få rekrytera sin lärarekår med docenter, kan jag anföra
en auktoritet, prof. Löfstedt, som särskildt i egenskap af censor,
men dessutom såsom föreståndare för den teoretiska
profårs-kursen och lärare vid flere läroverk torde få anses hafva haft
tillfälle att bättre än de flesta sätta sig in i denna fråga och
med hvarandra jämföra olika lärare. Han framhåller nämligen
— i en reservation till lärareexamenskomitténs betänkande (Stockh.
1878, s. 52), — att det stadgandet, att endast den föreslagna
lärareexamen skulle bereda kompetens till lärareplatser vid de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
