Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Jacobsson, Axel, Än en gång Lektor J. Bergmans Horatiusedition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än en gång Lektor J. Bergmans
Horatiusedition.
Då lektor Bergman i sista häftet af förra årgången af
Pedagogisk Tidskrift tagit ordet till försvar mot de anmärkningar,
som undertecknad gjort mot hans upplaga af valda sånger ur
Horatius, måste anmälaren, fastän motvilligt, än en gång taga
tidskriftens utrymme i anspråk för några korta påminnelser. Att
punkt för punkt bemöta Lektor Bergmans invändningar är
emellertid ej nödigt, särskildt som han i sin »Kritik öfver en Kritiker»
dels påbördar sin anmälare saker, som denne strängt taget icke
påstått, dels inblandar sådant, som icke hör till saken.
För att emellertid strax säga Lektor Bergman en artighet
och ge honom ett erkännande, vill anmälaren gerna tillstå, att
han ångrar att hafva gifvit hans bok ett omnämnande i Pedagogisk
Tidskrift. Vidare medgifves, att »kritiken öfver en kritiker» var
i formelt hänseende qvick och fyndig och utgör ett tydligt bevis
på sin författares förmåga att göra äfven en dålig sak bra. Men
i sak är den icke nog bevisande för att styrka, att ifrågavarande
Horatiusupplaga är en god skolbok, för så vidt godheten skall
framgå af de lemnade förklaringarne. Anmälaren tror, att de,
som kunna fälla ett sjelfständigt omdöme om boken i fråga,
skola instämma i påståendet, att den behöfver bättre förklaringar.
Utgifvaren torde emellertid genom sitt försvar ha bibringat
ickefackmän den föreställningen, att han blifvit för hårdt bedömd.
Skulle detta vara fallet, så är den tillfredsställelsen honom väl
unnad.
En sak beklagar anmälaren, nämligen att hafva gifvit en
vilseledande form åt sin anmärkning mot förklaringen till i. 38.
10. Ty då denna gaf vid handen, att bibentem etc. hade kausal
bibetydelse, men anmälaren ej kunde finna denna i det kursiverade
ordet, sökte han framlocka den och gaf en öfversättning, som
fick utseende att vara af utgifvaren, hvilket emellertid ej är fallet.
Enligt utgifvarens sedermera i »Kritiken» gifna öfversättning, ligger
det kausala uti arta vite. Han tror nämligen, att skalden ansåg
myrten god nog åt tjenaren — en slaf behöfde ej vara noga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
