Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Nyqvist, J., Hvari består dualismen i de allmänna läroverkens undervisning och huru kan den undanrödjas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undervisning, och huru kan den undanrödjas?
207
våra dagar börjat arbeta sig fram till en plats i undervisningen,
af sina målsmän förordas visst icke för sin omedelbara
användning i det praktiska lifvet utan för sin allmänna uppfostrande
betydelse. Slöjdlärarne varna uttryckligen såsom för ett missgrepp
för bemödandet att genom slöjdundervisningen utbilda fullärde
bokbindare, snickare, smeder o. s. v. och inpregla omsorgsfullt,
att slöjdens pedagogiska betydelse ligger däruti, att den skärper
blicken för och omdömet om yttre föremål samt ger styrka och
säkerhet åt handen. Vi må väl hafva lof att i denna
otvifvel-aktigt fullt riktiga uppfattning se en antydan om den ståndpunkt,
från hvilken elementarundervisningens mål kan rätt uppfattas och
de särskilda ämnenas pedagogiska vikt och betydelse i främsta
rummet bör bedömas.
Varningen mot bemödandet att utbilda de allmänna
läroverkens lärjungar till fackmän i sådana riktningar, för hvilka de
icke äro ämnade, har naturligtvis sin giltighet i fråga om alla
andra ämnen lika väl som i afseende på slöjden. Den blifvande
prästen, domaren, ämbetsmannen skulle blifva föga tacksam, om
han utbildades till en aldrig så duglig snickare eller smed; han
skulle sannolikt anse den däråt egnade tiden vara illa använd.
Däremot blir han säkert mycket belåten, om han finner, att han
under ungdomen hållits till en roande sysselsättning, som bidragit
att gifva honom ett säkert ögonmått och en stadig hand. Har
han därjämte i behållning en färdighet och vana, som gör, att
han kan själf förrätta ett eller annat mindre arbete i sitt hus i
stället för att vid minsta småsak nödgas kalla på fackmannen,
så anser han det helt säkert vara en icke föraktlig biprodukt af
den uppfostran han fått, fastän detta icke kunnat betraktas som
hufvudsyfte därvid. Han vill lika litet blifva filolog eller linguist
eller tolk, men han vill förvärfva förmåga att med säkerhet
behandla sitt modersmål och att förstå de förnämsta kulturspråken.
Har han tillika uppnått den ståndpunkt, att han med lätthet kan
förvärfva förmågan att muntligen och skriftligen meddela sig på
ett eller flera främmande språk, så är det så mycket bättre,
ehuru denna förmåga sannolikt icke kommer att mycket tagas
i anspråk och dess vinnande därföre ej heller varit hans
hufvudsyfte. Han vill icke blifva botaniker, zoolog, kemist, men han
vill förvärfva vana att iakttaga och bedöma naturens företeelser
och är naturligtvis icke missnöjd, om de därvid förvärfvade
kunskaperna någon gång komma honom till omedelbart gagn.
För den blifvande läkaren, köpmannen, industriidkaren,
jordbrukaren ställer sig saken på samma sätt, endast att han har
något större utsikt att hemta omedelbart gagn af de reala
vetenskaperna, likasom den förre af de humanistiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
