Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Höjer, Nils, Svar på Docenten, baron H. H. von Schwerins kritik öfver Prof. E. Carlsons Skolgeografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
Svar på Docenten H. H. v, Schwerins kritik
dunkelhet, som t. ex. är karakteristisk för ej blott Europas mörka
barrträdsskogar, utan äfven för åtskilliga af denna verldsdels
löfskogar». (sid. 168).
Att urskogen just genom sitt ljus skiljer sig från
dunkelheten i våra skogar, har säkerligen för alla varit en stor nyhet,
men allra mest för dem, som läst Stanleys »I det mörkaste
Afrika». Se t. ex. II: 77: »Föreställ dig hela Frankrike och
den Pyreneiska halfön tätt bevuxna med träd, — hvilkas
bladrika kronor flätat sig tillsammans och utestänga hvarje skymt af
himmel och sol. — Tänk dig vidare, att från träd till träd löpa
kablar — samt att dessa sno sig rundt om träden — liksom
ofantliga jätteormar. Låt sedan dessa med den yppigaste
beklädnad af blommor och blad fläta sig tillsammans med trädens
kronor, så att de utestänga hvarje solstråle. — Betäck sedan
stam, grenar, kvistar och slingerväxter med tät mossa som ett
grönt pälsverk». Jämför härmed den skildring, som en af
Frankrikes mest berömda upptäcktsresande och geografer, doktor J.
Crevaux, lämnat af Guyanas skogar: »La forèt vierge, le grand
bois, comme on 1’appelle en Guyane, se présente sous un aspect
froid et sévère. Mille colonnades ayant 35 ou 40 mètres de
haut s’élèvent au-dessus de vos tetes pour supporter un massif
de verdure qui intercepte presque complètement les rayons du
soleil. — — La vie parait avoir quitté la terre pour se
transporter dans les hauteurs, sur le massif de verdure qui forme
le döme de cette immense catédrale». Se Lanier, 1’Amérique,
1893 sid. 485 o. f.
56. «För vår del tillskrifva vi icke pinguinerna samma
betydande roll i det sydamerikanska guanoproducerandet som
förf, tyckes göra», (sid. 169).
Skolgeografien uppgifver: »pinguiner och andra sjöfåglar».
Skall anmärkningen hafva någon mening, måste den innebära,
att pinguiner hvarken nu finnas eller någonsin funnits utanför
Perus kuster i någon större mängd. , Se emellertid »La Géographie
zoologique par E. L. Trouessart, 1890, sid. 42 o. f. och i
synnerhet kartan sid. 280—-281, men obs. att hans »manchots»
motsvarar vårt »pinguiner», hvilket senare namn han förbehåller
de arktiska fåglarne. Då pinguinerna tydligen följt den kalla
Peruströmmen mot norr och med den spridt sig ända till ekvatorn,
där de ännu finnas på Galapagosöarna, så skulle det vara
underligt, om de icke äfven slagit sig ned på Chinchaöarna, som
ligga i vägen. Ännu efter midten af detta århundrade träffades
Humboldts pinguin i viken vid Callao i stor mängd. Se Hartwig,
Lifvet i hafvet 1863, sid. 121. I Tour du monde 1868
angifver L. Simonin i sin skildring af Chincha-öarna pinguiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
