Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteraturanmälan.
47
anser sig ha vunnit, äro, att visserligen hvarje bokstaf vid
uttalandet upptager någon tid, men att det är omöjligt att afgöra
något om konsonanters och vokalers äfvensom i de flesta fall
om stafvelsers. inbördes tidsvärde, hvilket sistnämnda för öfrigt
växlar efter olika afstafning, att intet regelbundet sammanträffande
af styrka och tidlängd hos stafvelser äger rum, och att stafvelsers
inbördes tidsvärde därför ej kan läggas till grund för svensk
versifikation. Dessa till största delen negativa och alldeles
oriktiga resultat bero väsentligen på författarens båda stora misstag
att förneka konsonantlängd och att antaga stafvelsernas ljudlängd
stå i direkt förhållande till deras ljudmängd. Förf:s åsikter
härom har jag redan i det föregående belyst och, så vidt det
kunnat ske i en kortfattad tidskriftsanmälan, sökt vederlägga.
Fullbordandet af baron von Kræmers metrik har på många
håll varit med intresse motsedt, i det man hoppats att ändtligen
få hvad vi ännu ej äga, en vetenskaplig svensk metrik. Jag
vågar icke dela dessa förhoppningar, ty med utgångspunkt från
så oriktiga eller oklara föreställningar om en del för metriken
viktiga grundfrågor, som dem baron von Kræmer visat sig hysa,
han kan tyvärr icke förväntas komma till verkligt tillfredsställande
resultat. Såsom det väsentligaste felet betraktar jag, att baron
von Kræmer icke gjort klart för sig, att till språkets rytm
likaväl som till musjkens och dansens hör bland annat
förnimmelsernas uppdehiing för drat i till tidmått lika takter inom
den för hvarje gång förekommande taktarten. Hade han
detta gjort, skulle han äfven funnit, att stafvelsernas kvantitet,
som förvisso är bestämbar till de tre grupperna längd, halflängd
och korthet, är af grundläggande betydelse för metriken.
För prosodien däremot, om hvilken baron von Kræmer
inlagt ej obetydlig förtjänst genom sin förut nämnda skrift om
enstafviga ord, torde fortsättningen af hans arbete, hvarpå jag
hoppas att vi ej måtte behöfva vänta allt för länge, blifva af ej
ringa betydelse, nämligen så vidt och -i den mån den är ägnad
åt att bestämma graderna af den uppfattade styrkan hos vårt
språks stafvelser i sammanhängande tal.
Prof. Wulff erinrar i sitt föredrag om de fyra af honom
förut uppställda wytmicitetsklassernan för jambiska och
troke-iska verser: i) fullständig kongruens 2) villig kongruens:
en eller flera isolerade, icke närstående starka versplatser, med
undantag af den sista starka, upptagas af svaga stafvelser, eller
omvändt 3) utjämning till kongruens’, två inkongruenta stå
intill hvarandra 4) ohjälplig inkongruens eller diskrepans :
minst tre stafvelser intill hvarandra äro inkongruenta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
