Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Några rön i fråga om hjärnans byggnad och funktioner.
I en eller annan punkt har det blifvit kompletteradt från den
helt nyligen utgifna andra upplagan af samma forskares arbete
»Gehirn und Seele» (Leipzig 1896). Åtskilligt af hvad i det
följande kommer att refereras är för fackmännen gammalt och
bekant, åtskilligt utgör endast skarpsinniga hypoteser, hvilka i
en eller annan punkt vänta på ytterligare bekräftelse. Det nya
och faktiska i saken är emellertid af den betydelse, att detsamma
såväl inom som utom fackmännens krets väckt en icke vanlig
uppmärksamhet.
1.
Bom bekant äger man redan från långa tider tillbaka full
visshet om, att ingen af den mänskliga organismens olika delar
står i ett så nära och så betydelsefullt samband med det
psykiska lifvet, som hjärnan. Om detta oaktadt den af forskningen
hittills vunna kännedomen om hjärnans byggnad och hennes
funktioner i allmänhet icke kan sägas stå i rimlig proportion
till hennes eminenta betydelse, så är detta i väsentlig mån att
tillskrifva de svårigheter, med hvilka hjärnundersökningarna äro
förenade. I många punkter är man derför ännu icke ense; i
åtskilligt har man dock uppnått enighet. Sålunda uppställer
den moderna hjärnläran som en afgjord sak, ätt icke alla delar
af hjärnan äro af lika betydelse för det psykiska lifvet. Talrika
forskare hafva alltmer kommit till den öfvertygelsen, att hjärnans
grå ytlager, den s. k. hjärnbarken, utgör i egentligaste mening
själslifvets fysiska centralorgan. Emellertid har man icke stannat
vid att i allmänhet beteckna hjärnbarken såsom det högre
själslifvets centralorgan, utan äfven sökt att i dess olika delar finna
särskilda centra för själslifvets olika yttringar. Åtskilliga af
dessa försök äro redan gamla och hafva visat sig mer eller
mindre misslyckade. Så är särskildt fallet med den af den tyske
läkaren S. J. Gall († 1828) uppställda lokalisationsteorien och
den af honom grundlagda s. k. frenologien, enligt hvilken man
skulle kunna t. o. m. af hufvudets yttre form sluta sig till
hvilka själsförmögenheter vore mest utvecklade hos en person.
Också äro hans teorier numera allmänt öfvergifna. Däremot
hafva under de sista decennierna, om, icke utan allt samband
med Galls teorier, så dock på en helt annan vetenskaplig basis,
just i den nämnda riktningen åtskilliga fakta blifvit konstaterade.
Och det är närmast i denna punkt, som prof. Flechsig gjort sina
betydelsefulla upptäckter.
Den s. k. hjärnbarken eller hjärnans yttersta vmdelrika lager
utgöres, som bekant, väsentligen af nervceller, hvilka genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
