- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiotredje årgången. 1897 /
52

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Litteratur anmälan. 52

Regeln om användning af frågekonstruktion i stället för
quand med conditionnel är väl, liksom i alla grammatikor,
mindre tydligt framstäld, då det heter, att densamma tillåtes vid
être, avoir och devoir. Hur skall nu en lärjunge bära sig åt,
när han får sig förelagd följande punkt : jag skall försöka, skulle
jag också sätta lifvet till? Här förekommer hvarken avoir, être
eller devoir. Mindre vilseledande torde regeln blifva, om han
formuleras så: denna konstruktion användes mest vid avoir och être;
förekommer ett annat verb, tillgripes hjälpverbet devoir. Såsom
en vinst för konjunktivläran kan räknas, att man strukit den gamla
för öfrigt knappast riktiga regeln, att indikativen skall användas,
när högre myndigheter befalla, en regel, som de mera subtila
lärjungarne aldrig försummade att klumpigt använda. Regeln
om oublier är pedagogiskt riktig; faktiskt riktigare vore väl att
säga: efter oublier följer nästan alltid indikativus.

Att som om heter que efter il semble borde ha framhållits
på ett tydligare sätt än genom att endast kursivera orden som
om i exemplet, sid. 197.

Anmärkningen, sid. 199, som säger, att konjunktivus står
i relativsatser, som sammanhöra med sinnesrörelsens uttryck, är
väl något för snäf. I satser, bildade på samma sätt som det
anförda exemplet, är väl konjunktivus det vanliga: åtminstone
torde viljans verb i detta afseende lia lika stor kraft och verkan
som sinnesrörelsens.

Andra fallet af konjunktivus i relativa bisatser hade utan
tvifvel blifvit tydligare, om det inte behandlats så fullständigt.
Säkert är, att anmärkningen om konjunktivus efter ett
ordningstal inte bör förekomma i en skolgrammatik. Sak samma gäller
om momentet d) i anmärkningen 3. Det tredje fallet af konj.
i relativa bisatser har fått den bästa formulering, som den regeln
kan få. Efter il n’y a que står väl i de flesta fall
koiijunk-tivus; est inom parentesen kunde nästan vara borta.

Exemplet, paragraf 281, om la sueur ruisselant sur son
visage och la figure ruisselante de sueur borde utgå, då det
snarare fördunklar än klarerar regeln om presens part.

Liksom quiconque fått öfversättningen hvar och en so?n
jämte den mera latinska hvilken som hälst som kunde gärna
non que och non que ne..., sid. 202 och 226, Öfversatts med
icke därför att jämte det mindre svenska icke som om och icke
som om icke, isynnerhet som det svenska som om kan vålla
fel mot tempusföljden.

Efter dessa obetydliga och i sig själfva föga intressanta
anmärkningar, som naturligtvis hvarken göra från eller till med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:39:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1897/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free