- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiotredje årgången. 1897 /
54

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

Litteratur anmälan. 54

såväl den ena som den andra af dessa former och ersätta dem
med om skrif ningar: tu ne m’en voudras pas, dis etc. etc. Det
är detta, som det vore roligt att veta.

Hvad är partitiva artikelns form framför ett adjektiv, soin
har afseende på ett af en ersatt substantiv? Gullberg—Edströms
samt Visings grammatikor inrymma i detta fall lika rättigheter
åt des och de. Den frågan står i närmaste samband med denna:
hvad är partitiva artikelns form framför ett adjektiv, som går
före sitt substantiv? Äfven om en stark tendens förspörjes att
här använda du och des, är väl dock än så länge de det vanliga.

Clédat säger ju: D’ailleurs la logique veut qu’ on arrive
à dire aussi: du bon vin etc. och tillägger: le langage populaire
le sent bien, et il triomphera sans doute d’un archaïsme
artificiellement maintenu. Månne det inte därför är att gå språket
något i förväg att i en skolgrammatik jämn ställa des med de efter en,
i ali synnerhet då man i regeln om partitiva artikeln endast
accepterar de före adjektivet ? Visserligen finnes i både Visings och
Gullberg—Edströms grammatikor under regeln om partitiv artikel
en anmärkning om att des ibland brukas för de, men detta kan väl
endast delvis berättiga jämn ställandet af des och de vid adj.
föregångna af en. Är för öfrigt denna tendens att använda des för de
värkligeii så allmän och är den inte än så länge inskränkt till
vissa fall? Vissa syntaktiska egendomligheter äro ju alldeles
individuella, och så torde det äfven vara med des för de.
Konstruktionen med des förekommer oftare vid vissa vanliga
adjektiv, såsom grand, petit, gros, bon etc. än vid andra, och
slutligen är själfva stilen i hög grad här bestämmande, om det
mera akademiska de passar bättre än det mera populära des.
En annan anledning hvarför man kan frestas tro, att
konstruktionen med des inte har samma utsträckning som konstruktionen
med de är, att till och med författare, som använda des
framför adjektiv med substantiv, föredraga de framför adjektiv och en.

Turquan skrifver i La générale Bonaparte : il n ’y a pas
que des grosses mains; il en est aussi de fines, et de blanches.
Anatole France, som man just inte kan beskylla för
grammatiskt pedanteri, skrifver: j’en vois de grandes et de petites. J’en
vois de rouges et de noires. J’en vois d’infimes qui etc., detta
i en enda passage. Vidare Vannée n’en aura plus guère de
semblables. Detta är i viss mån underligt, därför att här
föreligga adjektiven grand och petit samt vidare — hvilket är det
viktigaste — därför att det är en uppräkning af flera adjektiv.
Ty detta uppradande af flera adjektiv är enligt mitt förmenande
det mest bestämmande för en författare, on) han skall använda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:39:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1897/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free