Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öm horatius’ odén. såsom efterbildningar
från grekiskan.
Det är ägnadt att väcka förvåning, då man ser,
huru olika omdömet kan utfalla om en författare på
olika tider. Man har sett, att den som på en tid av
alla höjdes till skyarna, på en annan tid lika allmänt
varit ringaktad. Lämnande åsido andra exempel, som
bekräfta detta, håller jag mig nu endast till Horatius.
Huru olika utfaller ej omdömet om honom såsom lyrisk
skald nu mot för hundra år sedan! Jag ber att få
påminna om Kellgrens prisskrift »Man äger ej snille,
därför att man är galen» med dess beryktade noter.
Med utgångspunkt från det horatianska inter dum
dor-mitat bonus Homerus, visar han och beklagar, att nästan
alla stora skalder varit behäftade med stora fel — ej
minst fader Homeros själv. Dock finnas lysande undantag,
sådana som utan att någonsin stappla »med lika säker som
dristig fot genomvandrat sin bana». Till dessa de störste
bland de store räknar han Horatius. — Och sådant var
verkligen" omdömet om honom på den tiden. Nu åter^
igen anse vi oss allesammans inse klart som ett axiom,
att det ej ens kan komma i fråga att jämföra Horatius’
skaldekonst med Homeros’, och även det, att Horatius’
skalderykte är grundadt på hans didaktiska, ej på hans
lyriska poesi.
Den från franska klassisiteten nedärvda åsikten om
Horatius’ obestridliga överlägsenhet fick sin första svåra
stöt, då Hoffman-Peerlkamp 1833 utgav sin upplaga av
Horatii carmina. Dock var det långt ifrån utgivarens
tanke att minska skaldens ära. Han var själv en
entusiastisk Horatiusdyrkare från sin tidigaste ungdom. Men
då han tyckte sig finna, att det dock fanns åtskilligt i
skaldens sånger, mot vilket graverande anmärkningar
Pedagogisk Tidskrift 189 7. 3 o. 4. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
