Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 Om Horatius’ odén såsom efterbildningar från grekiskan.
kunde göras, så drog han därav följande slutsats:
Ho-ratius var en skald utan vank; allt, som i hans sånger
är på något sätt bristfälligt, härleder sig alltså ej från
honom utan är förfalskning eller interpolation. I
enlighet härmed måste han anse en utgivares första plikt
vara att utgallra det, som ej tillhörde skalden.
Resultatet av den gallring han nu själv företog blev det, att
åtskilliga odén i sin helhet förkastades, flertalet blevo
mer eller mindre stympade och ganska få lämnades i
deras gamla skick.
Då Peerlkamps upplaga av Horatius utkom, höjdes
däremot ett rop av förbittring och hån från de lärdes
krets. Hans djärva företag var också i hög grad
blott-ställdt för kritik. Den enda ledtråd han hade att följa
och den enda auktoritet han hade att åberopa gent emot
handskrifternas och forntida författares vittnesbörd var
hans egen smak i förening med postulatet om Horatius"
ofelbarhet. Man må ej undra på att samtiden, fastän
den hade en nedärvd tro på dogmen om Horatius"
ofelbarhet, ej var villig att underkasta sig dogmen om
Peerlkamps ofelbarhet.
Men nu funnos omständigheter, som gjorde, att ett
märkbart omslag snart nog inträffade i omdömet om
P:s Horatius-upplaga. I sin mån medverkade härtill det
överdrivna nitet hos P:s förste vedersakare jämte
mannens ådalagda lärdom och hans hovsamhet i
framträdandet. Och — vad som mera betydde — han hade
uttalat ett påstående, vars sanning trängde sig på allt
flere: det, att i Horatius’ dikter, sådana de föreligga,
mycket måste betecknas såsom underhaltigt. Hans
mening började vinna terräng, och hans exempel fann
snart efterföljare. Det var lockande att kasta sig in på
en väg, där man ej behövde bekymra sig om
småaktiga hänsyn till föreliggande fakta, som kunna vara
besvärliga att komma till rätta med, utan kunde fritt hänge
sig åt sin egen smaks ingivelser. Och det är just dessa
efterhärmare som grundligast nedgjort hela systemet.
Ty deras tygellösa framfart, som utmynnat i det
absurda, väcker avsmak och avskräcker från efterföljd,
sedan nu en gång så mycket i den vägen blivit
preste-radt, att man ej ens har förhoppning att väcka uppseende,
om man också gör sitt bästa att överbjuda sina
föregångare i godtycklighet och tvärsäkerhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
