Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Onatur i lärometoder.
107-
En framstående plats vid våra läroanstalter intar
undervisningen i främmande språk. Esomoftast märker man numera,
att undervisningsböcker i dessa ämnen utkomma, på hvilkas
titelblad angifves, att de äro utarbetade efter en metod, som helt
nyligen fått sitt namn, men som realiter är ganska gammal och
kanske allraförst hos oss tillämpades på undervisning i latin.
Redan Karl den store föreskref i sin skolordning af 789
såsom undervisningsföremål: psalmer, läsning och skrifning, sång,
räkning och grammatika*). Ali egentlig studieläsning skedde på
latin. I detta språk måste man således kasta sig in med hull
och hår; ty det var dörren till allt vetande på lärdomens
område. För att förstå språkets byggnad måste man läsa den
afhandling, som den romerske grammatikern Aelius Donatus på
klassiskt latin författat (omkr. 325). På 1100-talet blef dock
denna sammandragen till en blott skematisk framställning af
ordens böjning (formlära). Allhärskande på det grammatiska
området blef sedermera det 1213 utgifna »Doctrinale Alexandri
de villa Dei», hvars författare var munk och doktor i teologiska
kollegiet Sorbonne i Paris. Boken var skrifven på latin, och
för att lättare kunna läras, på s. k. leonisk vers. Det var ju
en grammatik i sin »prydno», också ansågs den oumbärlig i 300 år.
Ändtligen utbröt särskildt i Danmark 1622 ett »hellum
grammatikale» (grammatiskt krig) mellan försvararne af det gamla
sättet att lära allt på latin och det nyare praktiska förfarandet
med användning af modersmålet, hvilken riktnings förnämste
målsman var prof. i Köpenhamn, sedan biskopen i Ribe, Jens Dinesen
Jer sin, som 1622—24 utgaf en mindre och en större grammatik
hufvudsakligen på modersmålet. I Sverige aflopp denna strid ganska
fredligt, tack vare den skarpsinnige och skarpsynte Johan Skytte.
Redan 1595 antogs här en Donatus med svensk uttydning och s.
å. N. Chytraei grammatik, som sedan 1622 utgafs »till stor del
och så vidt ske kunnat» öfverflyttad till svenska språket af mag.
Tiderus Smolandus. Med tillägg och förändringar begagnades den
s. k. Tideri grammatika tämligen allmänt till 1732, då den på
befallning utbyttes mot prof. i Halle Christoph. Cellari helt och
hållet till svenska öfversatta lärobok. Sedan dess har svenskt språk
användts vid ali undervisning inom statens läroverk i alla ämnen.
Att den nu i största korthet antydda metoden var
onaturlig, därom torde numera ej råda mer än en mening. Lärjungarna
gåfvo nu som ofta annars ett kraftigt men sannt uttryck at sina
*) Grammatika omfattade vid denna tid latinskt språkstudium
i allmänhet, äfven retorik, läsöfningar och litteratur. Dr A. G.
Hollander, Sv. undervisningsväsendets hist., Upsala 1884, s. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
