Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Oiiatur i lärometoder.
nas nästan fullständigt. 1839 utkom »Lärobok i räknekonsten
af P. A. v. Zweibergk». I denna visar sig författaren ännu stå
på den gamla mekanismens ståndpunkt, och i de 28 upplagor,
som utkommit (1839—1893) har denna bok visat sig vara
ganska konservativ. Väl har den infört uppgifter till muntlig
öfning, gjort exemplen talrikare samt upptagit enklare lösningar
för regula de tri — uppgifter, men den bibehåller dock hela den
gamla regelapparaten samt proportionsläran vid regula de tri.
Nyström har i sin räknebok följt Hentschels exempel och bland
annat lämnat proportionsläran helt och hållet.
Längst hos oss torde väl lektor K. P. Nordlund i Gäfle
gått i sina reformförslag. Han vill, som bekant, ej blott skilja
alla regler från lärjungens öfningsbok och hänvisa dem på sin
höjd till en metodik för läraren utan yrkar ock på uteslutande
från räkneundervisningen af traditionela namn och talesätt såsom
olämpliga t. ex. namnen på »qvatuor species».*) Genom
fyndigt ordnade exempel, genom lärarens ledande frågor och en
sällsynt rikhaltig mängd af enkel åskådningsmateriel vill han,
att lärjungen med utgångspunkt från »det hela och delarne» skall
ledas fram genom hela aritmetiken och sedan genom algebran
och på detta sätt småningom klart och tydligt begripa alla de
olika relationer, i hvilka matematiska storheter, med siffror eller
bokstäfver tecknade, kunna komma till hvarandra.
Man har kallat detta lärosätt med ett oegentligt namn
»hävristisk metod»**). Mera lämpligt kunde man dock säga:
Det är sokratismens konseqventa tillämpning på lärjungens
världs-medvetande, såsom dess koryfé Dinter sade : »Handtverkaren
måste genom aritmetiken lära sig tänka inom gebietet för det,
som bör blifva tilh. Följden däraf blir också den, att lärjungen
nästan vid hvarje exempels lösning behöfver lärarens (Sokrates)
omedelbara hjälp i form af ledande frågor, på det han må
framlocka, hvad som möjligen embryoniskt ligger i lärjungens
räkne-medvetande. Och emedan man funnit, dels att metoden kräfver
onaturligt lång tid, dels att kunskapen ändå ej annat än hos
särskildt begåfvade lärjungar blir klar och säker, har man antingen
hållit fast vid eller återgått till räkneböcker, som hålla en
gyllene medelväg mellan den gamla onaturliga mekanismen och
den likaledes onaturliga sokratismen inom räknekonsten.
*) Se härom bland annat »Sjunde nord. Skolmötet», Sthlm 1896,
s. 645.
**) Angående oegentligheten se »Schmid, pedagogisehes
Encyclopedia, art. »Methode».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
