Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Li tteraturanmäi an.
Efter att sålunda hafva fastställt föremålet för syntaxen
öfvergår förf. att bestämma syntaxens ställning inom
grammatiken. Den vanliga motställningen mellan formlära och
syntax är af historiskt ursprung, beroende på att de gamla folkens
forskning hufvudsakligen sysselsatte sig med dessa områden,
men i sig äro formlära och syntax icke sidoordnade. Att med
dessa ytterligare sidoordna ljudlära och ordbildningslära gör
indelningen än sämre. Det naturliga är att låta formlära och
ordbildningslära sammansmälta till en ordlära, som ock upptager
det mesta af hvad som med orätt föres till syntaxen. Formlära
och syntax äro hvardera led af indelningar från olika synpunkt.
Ljudlära och ordlära bilda jämte syntaxen led af en indelning
af grammatiken, alltefter som de olika beståndsdelarne af språket
— ljud, ord eller ordgrupp — göras till forskningens föremål. Vid
sidan af formläran, som betraktar sitt forskningsföremåls form,
står åter betydelseläran, som undersöker användningen af formen
d. v. s. dess betydelse. Då såväl ordet som ordgruppen kan
betraktas både från formens och betydelsens synpunkt, äger
icke blott ordläran utan äfven syntaxen sin formlära och sin
betydelselära. Detta innebär icke, att formlära och betydelselära
måste framträda som tvänne skilda afdelningar, utan blott, att
hvarje företeelse måste undersökas i afseende på såväl formen
som betydelsen.
Förf. söker därpå verkställa en fördelning af materialet
mellan syntaxen å ena sidan och å den andra grammatikens
öfriga delar, ordlära och ljudlära samt deri närliggande disciplinen
stilistik. Det är egentligen skiftet af materialet mellan syntax
och ordlära, som erbjuder någon svårighet och är af större
intresse. Då syntaxen har ordgruppen till föremål, kan den icke
sysselsätta sig med böjningsformernas betydelse, annat än för
så vidt denna är af vikt för ordfogningen; öfriga betydelser af
böjningsformer höra till ordläran. Ries påpekar, att
böjningsformer ingalunda blott tjäna att uttrycka ordens förhållande till
hvarandra; så göra väl en del, men icke alla, och de som göra
det, göra det ofta icke i alla sina användningar.
Böjningsformerna kunna nämligen ock angifva en ytterligare bestämning,
som träder till den egentliga ordbetydelsen, såsom genus, numerus
och tempus, eller en modifikation af ordbetydelsen t. ex.
gradförhöjningen, och dylika böjningsformer hafva intet intresse för
syntaxen.
Sina resultat påyrkar förf. blott för den vetenskapliga
grammatiken, i skolgrammatiken och andra framställningar med
hufvudsakligen praktiska syften kunna möjligen yttre och didak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
