Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteraturanmälan.
141
Förf. börjar med att granska de olika uppfattningarne af
syntaxen och finner en bestående motsats mellan tvänne
forskningsmetoder, den som utgår från betydelsen och söker efter
språkets uttrycksform därför, och den som utgår från de faktiska
formerna och utreder dessas betydelse. i
I afseende på syntaxens föremål finnas äfvenledes tvenne
hufvudmotsatser ; somliga likställa syntaxen med satslära, göra
satsen till syntaxens hufvudföremål, andra välja därtill de
syntaktiska bildningarnes särskilda beståndsdelar. De allra flesta
syntaktiska arbeten tillhöra likväl, hvad förf. på grund af det
olikartade innehållet kallar biandsyntax, hvilken järnte en mer
eller mindre systematisk satslära eller delar af en sådan kan
innehålla redogörelse för ordklassers och böjningsformers
betydelse och därtill understundom utflykter på stilistikens och
retorikens område. Vid behandlingen af detta material utgår
man än från formen, än från betydelsen, i det man påtvingar
språket rent, logiska skillnader, indelar och urskiljer, ehuru
språket själft icke vet af indelning och åtskillnad, eller öfverför på
ett språk oberättigade synpunkter, hämtade från ett annat språks
grammatik.
Biandsyntaxens brist på system kan undgås blott
genom att från syntaxen afsöndra delar, som ej höra dit. För
att komma till en enhetlig syntax ställes man framför
alternativen att antingen söka syntaxens verkliga kärna i
framställningen af satsläran eller alldeles kasta denna öfverbord. För
det senare har samtidens berömdaste slavist, Miklosisch, beslutat
sig, följd af många lärda, för tyskan särskildt O. Erdmann.
M. definierar syntaxen som den del af grammatiken, hvilken
har att framställa betydelsen af ordklasser och ordformer. Denna
definition är för trång, då den ur syntaxen utesluter, hvad som
nödvändigtvis hör dit såsom ord- och satsställning, samordning
och underordning och satsläran öfverhufvud, och definitionen
är för vid, då den upptager, hvad som ej hör till syntaxen,
hvilken benämning enligt sin klara härledning måste afse ords
sammanfogning. Miklosisch förfaller alltså till det ofvan tadlade
felet att utgå från de delar, hvaraf satsen utgöres, lösryckta ur
sitt sammanhang med satsen, icke från satsen själf.
Deras åsikt åter, som söka nå en enhetlig syntax genom
att likställa syntax med satslära, står Ries ganska nära, men
kan dock icke gilla den, enär språket faktiskt brukar många
förbindelser af ord, som icke äro satser, till uttryck för
föreställningar, ordgruppen är alltså syntaxens föremål, icke satsen
aliena, som är ett särskildt slags ordgrupp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
