Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Några anteckningar om profårsläro verken i Finland.
man i Finland taga denna bestämmelse mera lätt, men att man
ej alltid gjort så, ser man af statistiken från 2 5-årsperioden
1864 — 89, hvilken visar, att af de 477 lärarekandidater, som
gjort sitt profår vid Normallycéet, icke mindre än 360 lärt sig
undervisa i gymnastik, medan 50 beredt sig till sånglärare -och
69 till teckningslärare. En annan olikhet, som icke borde vara
utan betydelse, är den, att lagen räknar till lärarekandidaten s
åligganden »att närvara vid de öfverläggningar, som utgöra
föremål för lärarekollegiets ordinarie sammanträden». Om denna
bestämmelse noga iakttoges, skulle således kandidaten redan
under profåret få någon kunskap om huru det tillgår vid ett
kollegium, vare sig detta har till föremål betygs sättande, skolans
ekonomiska förhållanden eller disciplinära frågor; att detta för
de blifvande lärarne kunde vara ganska helsosamt, torde ej
kunna förnekas, men a andra sidan skulle profkandidaternas
deltagande i alla kollegiets »ordinarie sammanträden» nog stundom
kunna bli betungande både för kandidaterna och för lärarne.
Jag tror ej, att man vid Normallycéerna i Helsingfors för
närvarande tillämpar denna bestämmelse. Slutligen kan såsom en
tredje olikhet framhållas det för lärarekandidaterna synnerligen
förmånliga förhållandet, att dugliga lärarekandidater i Finland
erhålla en ganska vacker ersättning för sitt arbete under profåret.
Jag öfvergår nu till skildringen af mina egna erfarenheter
under den tid, jag följde den vid Normallycéet pågående
lärare-utbildningskursen. Såsom jag redan i inledningen påpekat, blef
i detta afseende resultatet af min resa ej så betydande, som jag
skulle ha önskat. Att detta berodde på ogynsamma
omständigheter och ej på försumlighet från min sida, tror jag mig bäst
kunna visa genom att citera hvad Normallycei rektor, professor
Lundeqvist, själf yttrar i sin årsredogörelse för läsåret 1895 — 96.
Sedan han i några vänliga ord omnämnt min vistelse vid
läroverket under höstterminen, säger han: »Ledsamt var det, att
Normallycéurn af ofvan antydda skäl*) nödgades just beträffande
verksamheten såsom lärarebildningsanstalt presentera sig i en
torftigare dräkt än någonsin tillförene. De fåtaliga
lärarekandidaterna auskulterade hufvudsakligast i ryska och finska, hvilka
båda språk själffallet voro för den svenske mannen okända ; de
*) Såsom skäl anför prof. L. — utan tvifvel fullkomligt riktigt
— den i Finland rådande animositeten mot de klassiska språken
och ifvern att i deras ställe studera ryska, eller såsom han uttrycker
sig: »den ytterligt reala och utilistiska riktning, af hvilken åtminstone
den svenska talande bildningssökande ungdomen tycke* ledas vid sina
universitetsstudier».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
