Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Några anteckningar om profårsläro verken i Finland.
densamma från skolan alldeles uteslötos: lärjungarne fingo
sålunda en grundlig undervisning i botanik och fysik, en något
ytligare i zoologi och kemi, men däremot nästan alldeles ingen
kunskap i så viktiga kunskapsgrenar som astronomi, geologi
och mineralogi. Att för öfrigt gifva någon framställning af
föreläsningarnas innehåll, är naturligtvis här icke meningen; jag
har endast exempelvis velat påpeka föreläsarens uppfattning ocli
framställning af en viktig och omstridd pedagogisk fråga.
Dessa föreläsningar åhördes vanligtvis endast af ett
auditorium af fruntimmer, dels redan praktiserande lärarinnor, dels
seminariielever, som på detta sätt skaffade sig ökade pedagogiska
insikter. Däremot lyste lärarekandidaterna från normallycéerna
i vanliga fall genom sin frånvaro ; sällan torde mer än två
eller tre af dem varit tillstädes vid någon föreläsning. Man
kan således lugnt påstå, att hela massan af lärarekandidaterna
drager ingen som helst nytta af de pedagogiska föreläsningarna,
utan när de skola aflägga sin examen i pedagogik — hvilket
ju nu kan ske när som helst efter profårets slut — plugga de
helt hastigt i sig tentamenskursen, något som, om också fordringarna
i denna examen äro ganska stora, naturligtvis är mindre
tidsödande än att under själfva profåret regelbundet följa
föreläsningarna; om det gör samma nytta, blir sedan en annan fråga.
Det är således enligt min uppfattning ganska allvarsamma
anmärkningar att göra mot metoden för lärarebildningen i
Finland, sådan jag hade tillfälle att se den. Det fattas en af
kompetent person (här således helst rektor) på förhand uppgjord
plan för kandidaternas arbeten; öfningstimmarna äro för få, och
det kanske mest fruktbringande i dessa öfningslektioner, den
sammanhängande undervisningen, fattas alldeles; skolan äger
alltför liten disciplinär myndighet öfver lärarekandidaterna, hvarför
också dessa på skäligen lösa grunder kunna slingra sig ifrån en
eller annan skyldighet, t. ex. den att hålla föredrag vid de
gemensamma konferenserna; slutligen har pedagogiens teori här
blifvit så fullständigt skild från dess praxis, att den förra nu
mera blifvit endast en efter profårets slut inlärd tentamen slexa.
Jag befarar, att orsaken till dessa missförhållanden är en
i Finland icke så alldeles ovanlig missriktad liberalism, en
fruktan att binda sig själf och andra genom bestämda lagbud.
Man vill, att lärarekandidaterna, hvilka ju i allmänhet äfven
under auskulteringen vid normallycéet stå kvar som akademiska
medborgare, skola äfven i själfva profårskursen njuta’ den
studie-frihet, vid hvilken de vant sig vid universitetet. Men det är
just denna »akademiska frihet», som så ytterligt illa passar ihop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
