Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förslag till ny kiu\sfördelning i latin.
307
läroverk; och för grekiskan upptagas utom Xenophon
och Homerus äfven Plato och Herodotus. Nu vet hvar
människa, som studerat latin eller grekiska, att det
kräfver ett stort arbete att sätta sig in i en ny latinsk eller
grekisk författare. Cæsar förefaller nybörjaren mycket
svårare än Nepos, Cicero är faktiskt för lärjungen
svårbegripligare än Livius, och Sallustius är väl intressant,
men hans språk är för concist och passar ej för skolan,
enär det oupphörligen står i strid med den undervisning
i latinska grammatiken, som meddelas lärjungarne. Hvad
åter skalderna beträffar — Ovidius, Virgilius och
Horatius — äro de till uppfattning, stil och språk hvarandra
helt olika ; ja, om en lärjunge har inhemtat sin
Ovidii-kurs aldrig så väl, kan han ej utan hjälp reda sig med
Virgilius, och äfven om han noggrant studerat denne
senare, kan han ej utan största möda öfversätta en enda
strof i Horatius. Det synes under sådana förhållanden,
som om de i lag anvisade författarne borde vara
tillräckligt många och ej några nya borde tilläggas ; ja,
man gör sig ovillkorligen den frågan : »hvarföre öka
läsningen af nya författare»? Svaret ger sig själft. Det
är den tolkning, som i allmänhet gifves åt § 10 mom.
3. i stadgan angående mogenhetspröfningen i latin.
Denna § innehåller, att »till öfversättning böra jämväl
föreläggas lärjungen stycken, hvilka icke blifvit af
honom vid läroverket genomgångna» ; och denna § tolkas
vanligen sa, att till kursivläsning i muntliga pröfningen
förelägges lärjungen ett stycke ur en författare, hvilken
han ej läst. För att nu öfva lärjungarne i att så snabbt
som möjligt sätta sig in i en ny författare låta lärarne
helt naturligt, särskildt under sista året, lärjungarne
försöka sig på att explicera olika författare, ty utan öfning
är ju ingen färdighet möjlig, och ändock visar sig i de
flesta fall resultatet — kursivläsnin gen i
mogenhetspröfningen — vara bra klent.
Här inställa sig ovillkorligen några frågor: hvartill
tjänar lagens föreskrift, att i muntliga pröfningen nya
stycken föreläggas lärjungen till öfversättning, då ju
redan i den skriftliga af honom fordras en öfversättning*
från latinska till svenska språket? Borde ej detta
stadgande utgå? Eller hvarföre, om det nödvändigt bör
kvarstå, välja stycken ur nya, ej lästa författare? Vore
ej större skäl att välja nya stycken ur lästa författare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
