Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyare åskådningar inom den svenska hist, skollitteraturen. 313
skrifva, äfven om de ännu icke på långt när kunna det. I femte
klassen, för hvilken dessa nu föreliggande läseböcker närmast äro
afsedda, är gossen icke för ung att få mottaga sitt vetande i
en mogen form, blott den icke är tung. Formen i hr
Hildebrands framställning är understundom skolkrians, och då hjälper
det blott föga, att innehållet är mycket godt, något som gärna
och tacksamt med ens må erkännas. Några exempel skola
belysa det sagda. Bid. 13 möter oss följande irreparabla stycke:
»Äfven där (i Magdeburg och Eisenach) fick*) han ofta sjunga
för bröd, men i Eisenach spreds litet mera sol öfver hans lif
än kanske någonsin förut. En rik adelsfru, Ursula Cotta, fann
behag i sångaren, och han fick ofta komma till hennes hem.
Där fick han se mindre stränga förhållanden mellan föräldrar
och barn; själf fick han många bevis på kärleksfull vänlighet,
och för första gången fick han röra sig bland bildade personer.»
Uttrycket sid. 16, att Luther i Rom »träffade påfven Julius II»
är barnsligt och passar föga i berättelsen om den oansenlige
broder Martin. Och absolut språkvidrig är denna sats samma
sida: »Orsaken och innebörden däraf var följande», där »däraf»
väl stämmer med »innebörden» men ej med »orsaken». Flera
fel af denna art förekomma. En obetydlighet är, att förf.
skrifver » Worm serediktet» i st. f. »Vormsediktet», ehuru det väl
får anses som ett onödigt tyskeri. Men nog klingar vid
närmare betraktande följande mening, sid. 146, tämligen kuriös:
»Då hon (Elisabet) dog, 1603, erkände hon konung Jakob af
Skottland, Maria Stuarts son, såsom sin efterträdare.» — Från
andra delen är endast ett — visserligen mycket stötande —
dylikt fel att anteckna. Sid. 111 står; »I politiskt hänseende
var Rousseau en till anarkism gränsande frihetsvän.»
Med afseende på innehållets korrekthet och nära anslutning
till den moderna vetenskapen sluter sig det nya arbetet värdigt
till de af D:r Ekmark själf utarbetade delarne. Händelserna
äro till grund, förlopp och följder exakt och öfverskådligt
sär-lagda; ett godt exempel härpå är hr Hildebrands skildring af
det schmalkaldiska kriget sid. 65—78. Personligheterna äro
tecknade utan ett spår af den vanliga schablonen, med käckhet
och friskhet; så hr Hildebrands teckning af Filip II, af Calvin,
hvarvid den konstituerande betydelsen af det kalvinistiska
kyrkoväsendet för Hollands, Englands och Nordamerikas fria
statsskick påvisas, och af Maria Stuart, hvars stora politiska
begåfning med rätta framhålles, så hr Rydfors karaktäristiker af
*) Alla kursiveringar i citaten af rec.
Pedagogisk Tidskrift 1S9 7. 8.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
