Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteraturanmälau.
47.7
I stället för de gamla dunkla uttrycken stark och svag böjning
jämte deras underafdelningar och undantag har användts vanlig
nummerföljd, hvarvid nummer ett vid såväl nominal som
verbalböjning betecknar den enklaste: -w-böjningen vid nomina och
-^-böjningen vid verb.
Till nominalböjningen på -e ansluter sig helt naturligt som
biform ord med singularändelsen -eZ, -en, -er eller ensamt e hvilka
begripligtvis ej taga något nytt böjnings-e, då ett härlednings-e
redan finnes.
Vid adjektivböjningen omtalas genast i början näst cle
kännetecknande pluraländelsen^ -en och -e betydelsen af benämningen
bestämningsord. Denna for tyska adjektivböjningens rätta
uppfattning så viktiga försiktighetsåtgärd uraktlåtes i allmänhet af
grammatikförfattare.
Yid gradböjningen har den predikativa och attribut! va ko m
parerade böjningen noggrannt särhållits, hvilket oftast uraktlåtes af
andra författare. De korta praktiska anmärkningarna angående
böjning* af sammansatta verb synas värda att särskildt framhållas.
För dem som blott läst något svensk grammatik bör det vara
en lättnad att liksom i svenskan finna 5 deklinationer för
substantiven, två för adjektiven, vid hvilka senare den s. k. bestämda
svenska deklinationen motsvaras af den första tyska eller
-^-deklinationen, och den obestämda svenska af den andra tyska med pl.
-e. Till adjektiv-böjningen for förf. ock pronominalböjningen. Anm.
kan ej annat än önska, att författarens förenklingsförslag måtte
vinna efterföljd.
I »Archiv fur das Studium der neueren Sprachen und
Litteraturens (februarihäftet 1897) ägnar Dr. O. Grlöde det lilla
arbetet en Mördande anmälan. Efter att hafva påpekat förf:s
synnerligen praktiskt uppställda fransk-svenska ordbok (Stockholm, F.
& G. Beijers Bokförlagsaktiebolag, 1893), öfvergår herr G. till en
flyktig granskning af arbetet och framhåller dess praktiska nytta för
de svenska skolorna. I trenne punkter hyser dock den tyska anm.
en afvikande mening gent emot den svenska förf. och i ett afseende
äfven gent emot alla svensk-tyska språkläror, nämligen att
»deklinationen med plural på -s griper mer och mer omkring sig trots
tyskarnas egen protest», i fråga om »pluralen af Martha = Marthas»
och sådana former som »beflisse, begönne, boge, bliche, bcirste, köre,
lüde} mässe, ränge, ränne och särskildt flöhe, tröge, wöge», hvilka
alla herr G. anser vara Ȋusserst selten vorkommende oder ganz
ungebräuchliche Formen». Jfr våra svensk-tvska språkläror!
G. Q. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
