Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637 Om predikati vet.
märkning om predikativets egenskap att vara bestämning
äfven till verbet supplerar definitionen, men är ej intagen
i denna, hvilken på det sättet blifvit kortare och enklare,
men icke så genomförd som Kræmers.
Den senare angifver, vidare predikativställningen
såsom varande af sex slag, om den nemligen betraktas från
synpunkten af förhållandet mellan verbet och
predikativ-ordet. Dessa sex slag äro
l:o. årslaget, med alldeles osjelfständigt verb: han är
vacker; han heter Carl. Det tredje exemplet »han ligger
sjuk» torde strängt taget icke höra hit, utan snarare till
2:o eller 4:o, hvarom mera längre ned.
2:o. vara-slaget, med mer eller mindre osjelfständigt
verb, som angifver formella förhållanden samt en början
af sammanställningens reella tankeinnehåll: han anses (som,
för) sjuk; han föddes (till) narr;
3:o. så-att-det-blir-slaget, med sjelfständigt verb, som
dock har ett vida allmännare tankeinnehåll, än för
tillfället önskas, och som specialiseras genom predikativet:
kojan målas röd (så att deri blir röd);
4:o. varande-slaget, med sjelfständigt verb, hvilket har
det tankeinnehåll, som för tillfället önskas, men skall hafva
en omständighetsbestämning, som tillföres det genom
predikativet: solen sjunker röd (= varande röd).
5:o. infinitiva slaget, med en infinitiv såsom
predika-tivord : detta är älska ; detta kallas älska ;
6:0. modala slaget, likaledes med en infinitiv till
pre-dikativord, men med antingen ett modalt hjelpverb eller
något af öfriga verb, som kunna taga infinitiv: han må
komma; han tyckes komma; han ämnar börja bygga.
Mot indelningen skulle kunna erinras, att grunden
för den icke är genomgående. Infinitivens bruk är
nemligen något särskildt för sig och står icke i motsats till
vissa andra bestämningar; så kunna exemplen i 5:o anses
falla under l:o och 2:o, om man tager hänsyn dertill, att
infinitiven i dem är en substantivering, och i satsen : »han
må komma» är »må» utan tvifvel alldeles osjelfständigt,
hvaremot t. ex. i »han börjar bygga> infinitiven kommer
nära predikativet i 2:o.
Slaget 3:o har af förf. fått ett egendomligt namn, för
hvilket han så att säga anhåller om ursäkt, med
anförande deraf, att han icke kunnat finna någon lättare
benämning, som lika tydligt angåfve slagets lynne. Helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
