Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639 Om predikati vet.
»lefva» svårligen utbytas mot »vara». Substantivet är
snarare ett innehållsobjekt (jemför det latinska »Cyclopa
moveri»), så att det i förkortad form uttrycker: lefva
svearnas lif.
Med afseende för öfrigt å verben gå, stå o. s. v. har
förf. (i III, s. 6, 7) låtit dem taga till sig såsom
predikativ prepositionsuttryck såsom i »Han går i drömmar (jfr
drömmande); han står på knä (jfr knäböjd)». Han
medgifver visserligen, att dylika uttryck, likasom åtskilliga
andra predikativiska, stå nära gränsen till området för
adverbialet, när detta är satt till ett verb,*) men menar
dock, att de ej blott bestämma verbet, utan ock hänföra sig
till subjektet? Men hvar skulle då gränsen finnas
emellan predikativ och adverbial? I fraserna: »han står på
knä», »han ligger på knä» bilda ju prepositionsuttrycken
tydligen bestämningar till verben och svara på frågorna:
huru står han, huru ligger han?, icke, såsom förf. vill, på
frågan: hvad (hurudant?) är subjektet? Emellertid
erkänner förf. bestämdt, att han ej håller på skilnaden, ifall det
skulle vara praktiskt lämpligare att anse uttryck af
ifrågavarande slag såsom adverbial.
Ungefär enahanda är förhållandet med fraserna (III, s.
17): »Martyren dog i extas (extasierad)»-, »Knut kom med
ifver mot oss (ifrig)». Deremot kan möjligen i frasen
»Carl suckar utan vänner (värnlös, öfvergifven)»
uppfattningen snarare luta åt predikativförklaringen, om sjelfva
frasen kan anses fullt användbar. För fullständighetens
skull upptaga vi här äfven: »potatisen bevaras i
mjölform (malen)» och »han pratar med vidöppen mun
(storgapande)», hvilka båda synas lemna stöd åt adverbialteorien.
Det 3:dje (så-att-det-blir) slaget behandlas af förf.
särdeles grundligt, och utan tvifvel har han om dess utredning
inlagt stor förtjenst. Riktigheten af omdömet, att han
ingenstädes hvarken hos in- eller utländska, honom bekanta
författare funnit slaget klargjordt, bestrida vi naturligtvis
icke, men anmärka upplysningsvis, att framställningarna
af prolepsis hos greker och romare innehålla åtskilligt, som
sprider ljus öfver ämnet. Och då förf. finner
så-att-det-blir-slaget ej kunna inrymmas bland de predikativa attributen,
*) Förf. delar I, s. 29 adverbialet i adjektival, adverb-adverbial
och verbial, ett särskiljande, som visserligen har faktiskt underlag,
men torde öka fraseologien, utan att vara nödvändigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
