Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Feriekurserna vid universitetet i Geneve pommaren 1898.
Under docent Ballys ledning förekommo två timmar i veckan
öfversättningsöfningar från tyska till franska. Ledda med mycken
samvetsgrannhet och på ett sätt, som vittnade om grundlig
förtrogenhet med båda språkens egendomligheter, vore dessa
öfningar synnerligen lärorika.
Detsamma kan icke i samma grad sägas om docent Merciers
föreläsningar i fransk syntax en timme i veckan, af hvilken
timme dock senare hälften ägnades åt studiet af gallicismer och
uttryckssätt anknytande sig till vissa representanter af
djurvärlden. Denna senare framställning var visserligen delvis
ganska roande, men skulle varit det i ännu högre grad, om icke
föreläsarens vårdslösa pch otydliga framsägande gjort, att mycket
af hvad han hade att meddela torde gått hans åhörare förbi.
De syntaktiska betraktelserna, om hvilka gäller samma
anmärkning, skulle dessutom ha vunnit i värde och intresse,
om docent Mercier på den korta tid, han hade till sitt
förfogande, begränsat sig till uteslutande moderna författare och
lämnat den historiska synpunkten ur sikte, i stället för att,
såsom nu var förhållandet, bland annat undfägna sitt auditorium
med hvarjehanda spridda notiser rörande språkbruket hos en
René Descartes eller Voltaire.
Den, som hade att fylla den litteraturhistoriska delen af
programmet, var professor Bouvier, som också genom fin litterär
smak och framstående uttrycksgåfvor visade sig för sin uppgift
synnerligen väl lämpad.
inskränka mig till att citera en i franska uttalsfrågor väl bevandrad
auktoritet, nämligen professor Eduard Koschwitz i Marburg. I sitt
nyligen utgifna arbete: Anleitung zum Studium der französischen
Philologie für Studierende, Lehrer und Lehrerinnen (Marburg 1897)
uttrycker han sig sid. 44 på följande sätt : Pas Französisch der
Einwohner — auch deren mit höherer Bildung — ist in allen schweizer
Städten nicht völlig das der Pariser; es unterscheidet sich von diesem:
in der Aussprache durch eine etwas energischere Betonungsweise,
eine kräftigere und deutlichere Artikulation des r und der
Endkonsonanten, die Festhaltung eines wirklichen erweichtet l, das in den
meisten Teilen Frankreichs einem halbkonsonantischen i gewichen ist,
eine korrektere Aussprache der fremden, insbesondere deutschen
Eigennamen (die lateinische Ausgang um, wird wie im Deutschen gesprochen,
in Frankreich om mit offenem o), endlich durch die den Schweizern
mit den Südfranzosen gemeinsame Vorliebe für offene Vokale, namentlich
offenes o für Pariser geschlossenes o, und den Mangel der spezifisch
Pariser Eigenheiten, die als mustergiltig nicht anzuerkemen sind.
Den, som intresserar sig för en mera i enskildheter gående
framställning särskildt af uttalet i Geneve, kan hänvisas till samme
författares: Zur Aussprache des Französischen in Genf und
Frankreich, Wilhelm Gronau, Berlin 1892. Arbetet utgör Supplementheft
VII der Zeitschrift für französische Sprache und Litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
